Fortsätt till huvudinnehåll

Humans of MÅG


Jag hörde talas om projektet för några månader sedan och tänkte redan då att jag skulle vilja vara med en stund på en av deras lektioner. De kallar det för ”Humans of MÅG”. Förebilden är ”Humans of New York”, en etablerad företeelse som en person vid namn Brandon startade i 2010 (se deras hemsida nedan). Brandons vision var att i bild och text fånga ”vanliga” New York-bor i deras vardag. Medan några göteborgare tydligen sedermera har hakat på med "Humans of Hissingen" (dessa fyndiga göteborgare) befinner vi oss alltså nu på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan. Här går det drygt tvåhundra elever på Språkintroduktionsprogrammet, av skolans sammanlagt tolvhundra, och idag ska ett gäng elever som bott i Sverige ett till två år träffa ett till antalet motsvarande gäng elever från Samhällsprogrammet. De ska intervjua varandra, och deras texter samt porträttfoton ska läggas ut på skolans hemsida: Detta är vi, så här ser våra liv ut, detta är våra drömmar.


Introduktionen är kort och kärnfull. Lärarna Thorulf Lundqvist och Daniel Gothnier blickar ut mot sin klass.  Samtliga närvarande elever är redan rudimentärt informerade när det gäller förebilden ”Humans of New York”. Thorulf och Daniel visar bilder från ”Humans of New York”:s hemsida men glider sedan hastigt vidare till att visa bilder och texter som elever lik dagens uppsättning lade upp på skolans hemsida då det för första gången begav sig för några månader sedan: 

-  Här ser ni några av eleverna från Sprint som medverkade då, bilderna på dem och deras berättelser på såväl svenska som engelska. Nu kommer även ni att delas in i grupper där ni får intervjua och ta kort på varandra. Klockan tolv är ni klara. Sedan blir det lunch.

”Sprint” är vad Språkintroduktionsprogrammet kommit att kallas på vår skola. Jag ser mig omkring. Runt kring borden sitter nu sammanlagt ett tjugotal elever och samtalar med varandra, givetvis på svenska. Eleverna med ursprung i Somalia, Syrien och Afghanistan har bott i Sverige ett till två år och går i en av de klasser som nu jobbar mot SvA-målen för åk 6. Eleverna på ”Sprint” har överlag blivit alltfler, och givet deras stora antal är den riktigt stora utmaningen för dem att få svenska kompisar som pratar svenska med dem. Alla vet att den främste nyckeln till integration är språket. Det kan tyckas bekvämt att tala sina hemspråk med sina vanliga kompisar - och rent instrumentellt behöver de inte prata svenska utanför klassrummet. Fast däri ligger också problemet. På samma gång är deras engelska ofta på samma nivå som SA-elevernas.

Efter en stund är jag tvungen att knalla vidare. Jag har andra lektioner och andra möten som väntar. Men det var alltså detta som var Humans of MÅG. Det ska bli intressant att läsa deras texter och se deras bilder på skolans hemsida, tänker jag när jag kliver vidare.

Länk till senaste Humans of MÅG. 

Länk till Humans of New York.

PS. Någon timme senare träffar jag på en av våra rektorer som också hade suttit med en stund. Enligt henne hade det bland annat kommit fram i intervjuerna att gemensamt för många av Sprint-eleverna är att ett av deras favoritämnen i skolan gärna är matematik. Se där, något för en del SA-elever att reflektera över, tycks glimten i ögat hos henne att säga.

Kommentarer

  1. Tack till Jazan som lade grunden till detta projekt under förra läsåret!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag träffade på Jazan igår, men att han lade grunden till HoM förra året var mer än jag visste om.

      Radera
  2. Nicht sprache Heimat ist sondern was gesprochen wird - Herta Müller nobelpristagare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ich verstehe nicht, Jan? Willst du erklären, bitte?

      Radera
    2. Det är inte språket som gör hembygden utan vad man talar om (eller vad som sägs o hur...) Fast ordet Heimat är lite större än hembygd. Alltså: lära sig svenska är inte nog för att"komma in i samhället".

      Radera
    3. Nä, lära sig svenska är inte nog. Det är prio ett, men sedan återstår ju lite andra detaljer (utbildning, kontaktnät,evt hjälp att bearbeta trauman, etc). Vet inte vad HM syftade på mer konkret, utöver det som gäller för varje människa, svensk som ny-svensk/evt blivande svensk? Ein bitsche philosophical (om det heter så)? 😊

      Radera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…