Fortsätt till huvudinnehåll

Magiska stunder in English!


Plötsligt händer det, inte bara en gång utan flera gånger. Eleverna från Ekonomiprogrammet ska samtala med varandra på engelska i grupper, och jag sitter med och lyssnar. Fyra elevsamtal på engelska:

  1. Grabbarna har bestämt sig för att samtala om hur musiken kan påverka våra hjärnor. Efter 29 minuter konstaterar jag upprymt att jag fått lyssna till ett initierat, intellektuellt samtal om klassisk musik (inte minst Mozarts Requiem), olika  sorters house music, rap music (just nu delar av den brittiska varianten) och popmusik (bland annat Cold Play). Inte hade jag någon aning om att de befann sig på den nivån i sina tankar!
  2. Pojkarna pratar om fotbollsfankultur, resonerar och diskuterar engagerat var gränserna går för dess olika uttryck. Välkammade och snälla, på samma gång inbitna fans som känner av och bejakar aggressionerna och hatet gentemot "fienden". Jag lyssnar, fascinerad och - måste jag erkänna - förvånad. 
  3. Tjejerna kommer inte riktigt upp i varv med sin engelska. Men sedan kryper det fram: "Förra året var Jake Simmons från Bruce Springsteens E-Streetband hemma hos oss och spelade i vårt vardagsrum - och året dessförinnan var min mamma på konsert med Bruce Springsteen i Irland där hon var uppe på scenen och dansade med the Boss (någon puss blev det tydligen också)". Häpen och glad (därför att jag hör hur den här tjejen sakteligen kommer upp i varv) slår det mig att jag läste om detta i vår lokaltidning när det var en riktig nyhet (och hittar länken här). 
  4. De fyra killarna har bestämt sig för att utifrån olika perspektiv samtala om jämställdhet och könsroller. De var först oroliga för om det verkligen skulle gå att få ihop detta, men 39 minuter senare har samtalet pågått oavbrutet, reflekterande, resonerande, prövande olika positioner. Jag kastar in en fråga på slutet därför att jag är nyfiken på hur de upplever att vi som lärare på vår skola bemöter dem, tjejer som killar (de har innan hunnit berätta att det i de tidigare skolåren kunde låta väldigt olika när exempelvis en kille eller en tjej var försenad på morgonen: vasst versus vänt). Personligen bekräftas jag i min självbild att när jag lackar ur gör jag ingen skillnad på pojkar och flickor. Alltid något.
I sina bästa stunder är läraryrket magiskt, indeed!

Läs även: Rapport från fronten!

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…