Fortsätt till huvudinnehåll

Alice i Underlandet på Stadsteatern


Som en kollega uttryckte det efteråt: "Alice rockar fett!". Han syftade då på teaterföreställningen Alice i Underlandet på Stadsteatern i Göteborg som vi precis varit på tillsammans med våra 60 elever, trettio danska och trettio svenska. Våra elever hade väldigt olika förkunskaper: somliga hade läst hela boken på svenska (läs här om vårt arbete med boken) samt delar på engelska medan andra hade läst endast utvalda delar ur svenska översättningen. Ytterligare några - de danska gymnasieeleverna som har varit här den här veckan som en del av ett NordPlus-projekt - hade läst något enstaka kapitel ur boken på engelska, då som en del av ett fantasymoment. Ändå föreföll det samlade omdömet då vi sent igår kväll stod och väntade på vår buss vid Götaplatsen generellt gå i termer av "galet", "roligt", "fantastiskt" (enstaka kanske inte tyckte det var deras cup of tea men dem har jag inte hunnit träffa på än).

Mitt eget intryck var att detta utan tvekan var den häftigaste teaterupplevelsen jag haft hittills. Kanske i synnerhet när man nördat ner sig i boken (svenska + engelska förlagan) kan man bättre läsa av hur regissören Anna Pettersson med crew ansträngt sig att tolka och transponera Lewis Carrolls 1865-års skapelse till en svensk kontext 2016. Men även om man inte gjort detta kan man lik de danske eleverna som med all säkerhet måste ha missat en och annan fyndighet i dialogerna ta in den storvulna multimediashowen och de ironiska karaktärerna, och  har man dessutom svenska som modersmål förstår man givetvis mycket mer än så.

På tal om den språkliga dräkten frågade ändå en av de danska eleverna mig i pausen om inte ett tema handlade om "selviscenesättelse", och där träffade hon ju faktiskt alldeles rätt. Att döma av samtalet i bussen på vägen hem till Trollhättan efteråt hade mina danska kolleger som följt med sina elever hit uppenbarligen uppfattat mängder av nyanser även i själva språket. Detta gällde tydligen även Cheshirekattens interngöteborgska gliring om "stockholmarna som kommer hit och tar alla våra huvudroller".

Mina egna favoriter i föreställningen var möjligen dels Kålmaskens påtända "Who are you?"-monologen, dels det helgalna Monty Python-aktiga "Mad tea-party" (med alla dess självrefererande brittiska nonsensspråklekar) samt den stora rättegången på slutet med dess parodi på Makten. Fast sedan var det ju även Cheshirekatten med dess ironiska och uttråkade "mjau" - hur ska man kunna välja ut den bästa scenen när så mycket är så bra?


En tokig tebjudning - med betoning på tokig

Obs! Se trailern till föreställningen HÄR!

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…