Fortsätt till huvudinnehåll

Skandal, Skolverket!


Lotta Lexéns debattartikel ”Skolverket måste backa ombetygen” publicerades på DN:s webbsajt 11 maj. Hon förklarade då sitt ärende, nämligen att påpeka det orimliga i att Skolverket bara drygt två veckor före betygssättning bestämmer sig för att implementera en delvis generösare betygssättning. Som många med mig tolkade de nya direktiven var dessa emellertid inte särskilt nya. Till följd av Lexéns artikel gick ändå Skolverkets enhetschef Karin Hector-Stahre i svarsmål och förklarade att vårens utvärdering av betygssystemet visade på att behovet fanns och att det var akut att rätta till det. Hector-Stahre meddelade även att Skolverket skickat brev och e-post till alla skolor med förtydligande. Jag höll i sak med Lotta Lexén om den dåliga tajmingen i att försöka korrigera betygssystemet just nu men såg på samma gång fram emot att förtydligandet skulle bekräfta mig i min bild av att detta ”nya” ändå inte var vidare omvälvande.

Nu har jag tagit del av ”förtydligandet”. Efter att ha ventilerat det med kolleger vill jag hävda att det i själva verket representerar någonting helt nytt och väsentligt annorlunda än första texten (som kritiserades i Lexéns artikel). ”Förtydligandet” vill jag mena är inget mindre än en skandal.

Så här står det i ”förtydligandet: ”Om en elev har uppfyllt hela kunskapskravet för till exempel E och har en särskilt väl utvecklad förmåga i förhållande till någon del av kunskapskraven kan det fälla avgörandet i bedömningen och läraren kan då komma fram till att elevens kunskaper motsvarar till övervägande del, och sätta betyget D, även om den delen inte är så omfattande.”

Notera i synnerhet slutklämmen ”även om den delen inte är så omfattande”. På sin webbsajt har Skolverket lagt ut material, texter och videofilmer, som ska förklara detta. Fast vad innebär nyss angivna reservationen? Den känner jag inte igen från någon annan text alternativt videofilm. Att tolka kunskapskraven och elevers prestationer ställer redan stora krav på professionalitet hos undervisande lärare. Men vad gör man när styrdokumenten upplevs självmotsägelsefulla och därmed orimliga? En lärare i en Facebook-grupp för lärare tänkte sig exempelvis scenariot att en elev presterar på C-nivå på ett flertal centrala kunskapskrav för sedan att visa A-förmågor på något annat lite mindre centralt kunskapskrav. Enligt Skolverkets tidigare vägledning bör lärare vikta kunskapskravens centralitet i förhållande till ämnets mål och centrala innehåll. Fast nu heter det alltså ”även om den delen inte är så omfattande”. Friutrymmet för tolkningar har därvid blivit nästan oändligt.

Jag beklagar, Skolverket, men detta kommer att leda till utbrett olikvärdighet runt omkring på Sveriges skolor. Jag anammar vanligtvis principen om en välvillighetens hermeneutik – i motsats till misstänksamhetens hermeneutik (där man gärna misstolkar och misstror den andre) – men här blir det svårt. Har jag läst dåligt, beklagar jag. Fast i så fall är jag säker på att tusentals andra också gjort det. Det är rena rama skandalen att bjuda Sveriges lärare och elever på detta nu. Om två veckor sätter vi betyg. Ni borde backa bandet!

UPPDATERAT:
DN Åsikt har publicerat texten




Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…