Fortsätt till huvudinnehåll

The new black


I senaste numret av Lingua, Språklärarnas riksförbunds tidning, har jag med en artikel som handlar om poängen med att läsa helklassuppsättningar: "Whole class novels is the new black". Artikeln är baserad på min föreläsning på språkkonferensen Språk så in i Norden som hölls i Stockholm för någon månad sedan.

Jag tänker inte sammanfatta artikeln här. Med årets NP, engelska 6-uppsatser,  i alldeles färskt minne skulle jag dock vilja säga att jag bara ytterligare stärkts i min uppfattning och tes att elever behöver både utmanas och guidas i sin läsning av skönlitterära verk. Väldigt många elever underkänner skolans undervisning därför att den exempelvis inte lär dem hur man betalar sina räkningar, köper hus eller uppfostrar sina framtida barn. Elever som annars håller hyggligt hög svansföring i termer av vilka prestigeutbildningar de ska in på sedan kan säga att det känns onödigt att veta när andra världskriget slutade ("ännu ett årtal att skulle memorera") och att romaner som skrevs på 1940-talet är "omoderna" därför att, ja, därför att de skrevs på 1940-talet. Perspektivet är extremt kortsynt och utilitaristiskt till sin karaktär.

Nu är ju ungdomar som de är, och det har "de" nog alltid varit. Fast då är ju poängen att vi som lärare och som skola inte ska låta oss luras så att vi också blir extremt kortsynta och väljer det enkla och lättsmälta före det svåra och mer komplexa. För oss alla gäller att det mest förödande som nog skulle kunna hända oss vore ifall vi aldrig utmanades att kliva ur vår bekvämlighetszon: att anstränga oss, att pröva nya perspektiv, att tänka nya tankar. Detta gäller därför även vilka böcker vi ger våra ungdomar i händerna och vad vi förväntar oss att detta ska leda till. För det ska väl leda till någonting?

Är du inte redan medlem i Språklärarnas riksförbund, kanske det är dags att bli det? Då får du Lingua gratis. Det är givetvis inte bara jag som skriver där (en oerhört underdrift, i själva verket!), utan tidningen innehåller mycket matnyttigt för olika smaker. Information om hur du blir medlem eller betalar medlemsavgiften (250 kr/kalenderår, halva priset för studerande) hittar du HÄR.


Kommentarer

  1. Utmärkt artikel i Lingua. Litteraturundervisningen ger bestående mervärden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Åsa! Ja, bra böcker och bra samtal om d.s. handlar ju inte "bara" om klinisk analys av språk och form utan innefattar ju även väldigt mycket livskunskap på olika plan (undrade allvarligt om de som för några år sedan förordade just livskunskap som ett särskilt ämne i skolan hade någon aning om vad vi till stor del håller på med i både svenskan och engelskan?).

      Radera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…