Fortsätt till huvudinnehåll

"Dom" dominerande även i finlandssvenskan


Argumenten mot "dom" förefaller alltmer malätna. Man bör känna sina begränsningar, och för egen del måste jag erkänna att jag inte har stenkoll på exempelvis finlandssvenskan. Jag nämnde finlandssvenskan i min debattartikel därför att jag var medveten om att det kunde finnas inslag i den dialekten som skulle kunna användas som invändning mot tesen att "dom" snart är allenarådande i talspråket:



Av just den anledningen blev det extra intressant att ta del av Olle Josephsons artikel i söndagens SvD där han utreder just denna fråga. Han inleder sin text med en retorisk fråga vilken han sedan besvarar själv: "Finlandssvenska dialekter – är det ett udda språkspaltsämne? Nej då, i pågående de-dem-dom-debatt har de blivit högoktanigt bränsle." Tesen i resten av Josephsons text framgår sedan med all tydlighet av rubriken "De och dem snart borta även i finlandssvenskan".

Adverbialet "snart" är givetvis ett relativt begrepp. Snart är det jul, och snart är det dags att införa "dom" som fullvärdigt alternativ till "de" och "dem". Jag upprepar att detta även kommer att lösa problemet som allt flera har med att skilja på "de" och "det" när de skriver.

Snart!

Kommentarer

  1. Jag fascineras av att du ägnar så mycket tid åt en enda (i mina ögon inte särskilt viktig) skriftspråksfråga. Men det är ju det som gör världen spännande, mångfalden ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, vad ska man säga? Det är ju verkligen en väldigt marginell företeelse vi talar om här. Ändå är den väldigt prestigeladdad. Det blir bra att få ordning på den snart.

      Radera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…