Fortsätt till huvudinnehåll

Hur många verser har "Hallelujah"?


Bägge mina engelsklektioner idag inledde jag med att ägna några minuter åt Leonard Cohen. Många är överens om att han är en av de allra största sett över de senaste fem decennierna; kanske är det bara Bob Dylan som övergår honom, hur man nu ska mäta sådant? Vi lyssnade hur som helst till hans version av "Hallelujah" och jag delade ut texten till låten vilken vi började med att läsa tillsammans. Knappast någon hade hört honom själv framföra den någon gång. Jag nämnde att det finns väldigt många fler verser än de vi hade framför oss, och i sin artikel "Tak til mesteren: Her er Leonard Cohens 7 bedste sange" på dr.dk hänvisar skribenten Karen Steensbæk Nielsen till musikern och journalisten Anders Dohn som hävdar att Cohen i själva verket skrev närmare 80 verser innan han var riktigt nöjd. Enligt honom  var Cohen en obotlig perfektionist vilket också gjorde att hans samlade produktion aldrig blev särskilt stor, åtminstone inte jämfört med Bob Dylans 500 låtar. 

Vad gäller "Hallelujah" har jag aldrig riktigt blivit klok på vad Cohen vill säga? Allusioner görs till Bibelns kung David, fast den judiske Cohen flikar in många andra metaforer också, och man får hålla i minnet att "it´s a cold and it´s a broken hallelujah" som är själva temat i sången, inte det trosvissa och hoppfulla "hallelujah" som annars är det vanliga i Psaltaren - "hallelujah" betyder ju "prisa Gud!". 

Vilka låtar är Cohens största? Frågan är förmodligen felställd, men i sin artikel jag länkade till ovan har Dohn valt ut sju stycken. Det fina med Nielsens artikel är att det i den finns länkar till vardera av dessa sju låtar. Den som äger åtminstone minimal kännedom om Cohens produktion känner igen de flesta av dessa, däribland "Suzanne", "Dance me to the end of love" och "You want it darker". "You want it darker" lär ha varit något av Cohens uppgörelse med livet, och han sjunger "I am ready, my lord". 

Leonard Cohen blev 82 år gammal. 


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…