Fortsätt till huvudinnehåll

Medieträning, eller?


Jaha, då var det dags för nästa Tv-framträdande. Kl. 8.43 i morse var det Nyhetsmorgon som i sin så kallade "Språkakuten" ville ha med mig: "Snart kommer vi att skriva dom" (klicka för att se det 11 minuter långa inslaget).


Jag hade förberett innan vad jag skulle vilja få sagt på de 2-3 minuter som jag lovats. Nu blev det tyvärr inte alls 2-3 minuter i rutan för min del, utan det blev endast drygt en minut. Jag vet inte om jag ska betrakta detta som en form av medieträning som jag kommer att behöva i framtiden? Var , ännu mer!

Det stora problemet som jag identifierat i den "dom-debatt" som vi haft snart två veckor är just detta, att en del inte verkar ha uppfattat att frågan är en annan i dag än den var för några år sedan. Inget är mer bedrägligt än när man tror sig veta svaret, fastän man i själva verket inte ens riktigt förstått frågan. Min bild är att rätt många fortfarande inte verkar ha förstått att det inte längre enbart handlar om de/dem, utan det handlar om de/dem/det. Den som tydligast visat att han förstått frågan så här långt är Olle Josephson, professor i nordiska språk vid SU.

När jag ombads sammanfatta min debattartikel i morse noterade jag efteråt att jag fått 75 sekunder i rutan. Precis när jag lade ut texten tänkte jag mig att jag ändå inte bara ville mala på som en ångvält. Jag var helt säker på att jag skulle få åtminstone någon följdfråga vilken jag sedan skulle kunna bemöta, och hade detta hänt hade jag varit nöjd. Nu blev det till min stora förvåning inte alls så, och till följd av detta kom det tyvärr inte heller någonting nytt fram i inslaget. Istället ombads Sara Lövstam i slutet av inslaget "dra regeln för de och dem" (det vill säga den gamla, otillräckliga förklaringen). Sara är skärpt och jag är helt säker på att hon förstår precis vad jag skrivit om. Jag är å andra sidan inte lika säker på att programledaren Steffo Törnquist är lika påläst, och då blev också resultatet därefter. Det här viktiga analytiska samtalet som vi hade behövt kom aldrig riktigt till stånd.

Ingen som ger sig in i samhällsdebatten äger rätten att bestämma över ramarna och vilka turer allting kommer att ta. Man får vara lugn i magen och kall i skallen. Men när det gäller sakfrågan om den här viktiga detaljen i vårt skriftspråk hoppas jag att vi inte tror vi är färdiga nu. För det är vi inte - långtifrån.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…