Fortsätt till huvudinnehåll

Alla klarade grammatikprovet - get happy!


Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur det gått till. Men faktum är att vid det nyligen genomförda grammatikprovet i en åk 2 klarade alla minst E. Rätt många klarade till och med C, och ett helt gäng fixade ett B.

Detta är i vanliga fall ingen högpresterande klass i svenska (och förra året fick jag hålla på med tre omprov innan alla var i land). Hur är detta möjligt? Jag är glad och förbryllad - och glad!

Provet var annars inte jättelätt. Exempel på uppgifter:

  1. Ta ut finita verbet samt fundamentet i följande mening (hämtad ur romanen Förr eller senare exploderar jag som vi läser parallellt med grammatikstudierna): "Risken att bli ett lik var ungefär 1:1 i den här boken."
  2. Ta ut huvud- och bisatser i följande mening. Markera även huvud- och bisatsinledare: "Varje försök att fejka normal social interaktion blev bara nedslående, eftersom det var så skriande uppenbart att alla jag talade med i resten av mitt liv skulle känna sig pinsamt berörda och nervösa i min närhet."
  3. Ta ut (de utbyggda) nominalfraserna i följande mening: "Du har aldrig sett en baby växa upp och bli en skärpt ung bokläsare med en förkärlek för dåliga teveprogram."
Jag har vid flera tillfällen skrivit om min grammatikundervisning och HÄR finns filmen som sammanfattar undervisningen. 

MEN NU tycker jag att vi lyssnar till Judy Garland (det finns så klart även en dansvideo, fast - bear with me - den är inte riktigt min smak). Get happy:




Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…