Fortsätt till huvudinnehåll

Lärdomar av en tidigare bankman - och av Bob Dylan


I senaste numret av Språklärarnas riksförbunds tidning Lingua bjuds det på ett flertal mycket intressanta artiklar och kolumner. Själv fastnade jag lite extra för en intervju som redaktören för Lingua, Elisabeth Tegelberg, gjort med Stefan Andrésen. Stefan Andrésen jobbade under ett par decennier som bankman men skolade senare om sig till ämneslärare i franska, italienska och engelska. Han jobbar idag på en gymnasieskola i Göteborg.

Det framgår tydligt ur Stefans svar till Elisabeth att han känner sig mycket nöjd med sitt nya yrkesval. Anledningarna till detta är flera. I stor utsträckning handlar det om att han kan få ägna sig åt ämnesområden som han finner intressanta, och han är på samma gång entusiastisk över möjligheten att - som han säger - kunna få "bidra till kunskapsutvecklingen i landet". Han tycker uppenbarligen om att arbeta med ungdomar.

På samma gång berättar han hur han förvånats över i vilken utsträckning man också behöver besitta och utveckla förmågor som lärare som inte "endast" handlar om ämneskunskaper: man måste kunna motivera eleverna, och man behöver vara en tydlig ledare. Detta hade han inte väntat sig. Han var uppenbarligen själv en motiverad elev när han gick på gymnasiet en gång i tiden.

Intressant nog fokuserar jag på två av ovanstående inslag i lärarens vardag och gärning i min artikel i samma tidning: "Three Lessons From Bob Dylan".  Själva premissen för artikeln är delvis att Dylan själv yttrat i ett sammanhang att han nog hade satsat på att bli lärare, ifall han inte slagit in på musikervägen. Våra yrken är inte så olika som man kanske kan tro, och min tes är sålunda att det finns en hel del att lära sig som lärare av honom.  De tre lärdomarna jag särskilt fokuserar på är "Teaching as performing art", "Fortitude required" och "Remaining a student".

Nedanstående är första sidan av artikeln; de följande fyra sidorna går att läsa i tidningen (vet i nuläget ej om den kommer att läggas upp på Språklärarnas riksförbunds hemsida).




Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …