Fortsätt till huvudinnehåll

Språkbad i Väst



Det är en ynnest att få delta i Språklärarnas riksförbunds språkdagar. I år är det lokalföreningen i Västra Sverige – med Petra Lindberg Hultén och Mia Smith i täten - som på ett fantastiskt sätt skapat ramarna och orkestrerat innehållet: ”Språkbad i Väst”. Det är inte litet som krävs för att få något dylikt på benen, och att idén är god räcker inte för att få jobbet gjort. Det fordras även övertygelse, entusiasm och ett gott samarbete mellan dem som tar ett särskilt ansvar för detta för att ro i land med allting!

I skrivande stund skriver vi lördag strax efter lunch. Det kryllar av aktivitet, och utbudet av intressant och relevanta föreläsningar för oss närmare trehundra deltagare är stort. Själv har jag bland annat hunnit påminnas om hur noggranna, reflekterande och professionella provkonstruktörerna av NP i engelska är, hur man resonerar i Norge då man vill försöka motivera ungdomar att läsa mer språk än norska och engelska – och att näringslivet där rekommenderar polska som ett andra ”fremmedspråk” (givet de många polska gästarbetarna i Norge). Jag har även lyssnat till ett inspirerande inlägg av Georgina Wilhelmsson om e-Twinning, och om någon timme ska jag lyssna till Cecilia Thorsen som kommer att tala om ”motivational teaching practice in EFL classrooms”.

Drygt ett dygn i ett sådant språkbad gör gott på flera sätt. Inte minst är det värdefullt att få nya perspektiv på det man håller på med i sin vardag. Redan i öppningsanförandet av Gudrun Ericsson påmindes vi som lyssnade om varför vi aldrig blir färdiga med frågan om validitet (”rätt”) och reliabilitet (”rättvisa”) då det gäller våra kunskapsredovisningar. Som lärare har man anledning att förhålla sig prövande och ödmjuk inför de prov och bedömningar man gör av elevernas prestationer. Mäter jag rätt sak, och ger jag eleverna förutsättningar att visa vad de verkligen kan? Är jag rättvis, och ligger jag någorlunda rätt i förhållande till kunskapskraven och övriga lärarkårens bedömningar?


Utöver allt det som har att göra med läraryrket – kursinnehåll, didaktik och bedömning – finns det ytterligare vinster med att vara i väg så här. Man knyter kontakter, och man erbjuds möjligheten till ett miljöombyte – och vad gäller det senare kan detta även innebära att man får lyssna till sådan musik och artister som man kanske inte annars brukar låna sitt öra åt, här Liberi Trio:





Kommentarer

  1. For safety purposes, high visibility colors and reflective stripes are going to make you far more visible. Safety vest

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…