Fortsätt till huvudinnehåll

Perspektivering i litteraturundervisningen


Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både förstå "knorren" på slutet ("varför fick Mr Kelada tillbaka sina 100 dollar som han förlorade på vadslagningen?") och att ägna oss åt närläsning av övriga inslag, inte minst språkliga ("vad betyder 'jovialisk', 'titulera', 'polemisk', 'konsul' och 'dispyt' - och var ligger egentligen Kobe och Alexandria?).

Sedan gick vi ett steg till. Novellen berättas ur ett ingalunda objektivt berättarjags perspektiv, och dennes observationer och reflektioner gällande övriga medresenärers förehavanden under båtresan mellan San Fransisco och Yokohama bär prägel av både fördomar och en viss snobbighet. I synnerhet en Mr Kelada framställs i mindre smickrande dagar.

Nu till snilleblixten som drabbade mig. Jag delade nämligen in klassen, så att alla fick vara en av övriga karaktärer i berättelsen: Mr Kalada, någon ur de övriga båtpassagerarna, Mr Ramsay eller Mrs Ramsey. Nu var det dags att skriva - och som de skrev.

Nästa steg blev när jag följande lektionen delade in klassen i åtta grupper, så att det i varje grupp fanns med någon av de fyra personerna. De fick då turas om att läsa upp sin text för de andra i gruppen, och de fick efterföljande även lämna in sin text till mig. När samtliga grupper var klara hade vi ett helklassamtal där jag lyfta frågan om perspektiv till en metanivå: varför är det vettigt att tala om olika perspektiv, och hur rör detta begrepp och företeelser som sanning och makt?

Både i stunden och här efteråt kan jag uppleva detta arbetsområde och dessa samtal som meningsfulla, inte minst därför att de på sikt ingår i det överordnade projektet som inte "endast" rör litteraturanalys utan även de stora mellanmänskliga och samhällsrelaterade frågorna. Tillsammans skapar vi en kultur i klassrummet av samtal, lyssnande och skrivande. I bästa fall kan det som händer i klassrummet bli stenen i vattnet som sprider ringar i resten av samhället.

What's not to like?



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…