Fortsätt till huvudinnehåll

#metoo: avslutande skrivuppgift


För två månader sedan när #metoo-samtalen kokade i media pratade även vi i skolan om detta (skrev om det HÄR). Jag pratade med mina elever på engelskan, och de som går i åk 2 diskuterade även frågan med sin naturkunskapslärare. 

Nu blev frågan högaktuell i förra helgen igen när Oprah Winfrey höll ett mycket hyllad tal på galan Golden Globes. 




I förra veckan ägnade vi därför merparten av en lektion åt att lyssna till hennes tal samt prata om det. Det man kanske inte initialt tänker på som vuxen är att talet är inbäddad i en historisk och kulturell kontext där lyssnare förutsätts vara bekant med en del namn och företeelser som "dagens ungdomar" oftast inte känner till. I syfte att komma åt talets verkliga innebörd och tyngd tittade vi därför även på någon filmsnutt med Sidney Poitier (som hon refererar till) där han tar emot sin Oscar 1964 samt en scen ur filmen som han blev så känd för (med sången "Amen"). Vi fick dessutom påminna varandra om vem inte minst Rosa Parks var. 

Efter att vi lyssnat till hennes tal ägnade vi även en stund åt franska Catherina Deneuve som gått ut offentligt och tagit avstånd från #metoo utifrån tesen att rörelsen tenderat att skuldbelägga män i onödan samt framställt kvinnor som svaga offer.

Dagens lektion började med att vi lyssnade till talet en gång till, och sedan delade jag ut uppgiften som de ska skriva. Under tiden jag sitter och krattar ner detta går jag även runt och hjälper eleverna enskilt med att komma igång och komma vidare med sitt skrivande. För somliga behövs en del draghjälp, inte minst därför att jag ju "tvingar" dem att använda ord och fraser ur Winfreys tal; några av dessa är nog så svåra för dem: vad innebär det att "the press is under siege", vad betyder "transcends", etc.?




Mitt upplägg med uppgiften är att de får ägna ett par lektioner åt sitt skrivande. Jag kommer sedan att ge respons på deras texter, varpå de får uppgradera dem. Texterna kommer inte att betygsättas, utan här handlar det om att utveckla sitt skrivande.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…