Fortsätt till huvudinnehåll

Besök av tidigare elev


Idag hade vi besök av Albin Davidsson, tidigare elev och student anno 2015 vid vårt Ekonomiprogram på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan, numera juridikstuderande vid Umeå universitet.

Redan när Albin läste hos oss tyckte vi han var något av en mönsterelev - engagerad, fokuserad, en motor bland sina kamrater i klassrummet - och i höstas föddes tanken att bjuda hit honom för en träff med samtliga våra nuvarande elever. Till vår stora förtjusning tackade han ja till inbjudan.

Med start på förmiddagen höll vi - det vill säga främst Albin - sedan igång till mitt på eftermiddagen. Han började med att inför drygt ett fyrtiotal åk 2:or få berätta om vad han håller på med nu, hur det är att läsa på universitet, vad han skulle vilja råda sitt 16-åriga EK-jag att prioritera och slutligen något om sin dröm för framtiden.

Efter detta var det dags att låta bägge våra åk 3:or i var sin sittning ta del av en lektion där Albin föreläste samt höll i juridisk workshop med olika case(s). Slutligen rundades dagen av med att även låta samtliga våra åk 1:or lyssna till blivande juristens tankar och reflektioner. Lektionssalen var smockfull, och det var uppenbart att Albin nu hunnit bli rejält varm i kläderna. Han verkade stortrivas i rollen som inspiratör och vägvisare till ett möjligt, spännande, kul och meningsfullt liv efter studenten.

Så här efteråt konstaterar vi lärare samfällt att detta var en fullträff. Som Albins tidigare svensklärare myser jag när jag hör vilken vokabulär han numera otvunget hanterar i sitt tal, inte minst vad gäller träffsäkerheten i det juridiska språket som han givetvis drillats i via sina studier. Även hans gamle juridiklärare i vårt arbetslag gladdes givetvis åt detta.

Efter sista lektionen utbrast ett par av åk 1-eleverna att han använde många svåra ord och var svår att förstå - fast sade i nästa andetag att
"han är en hjälte".  Rätt så stabilt betyg ändå kan tyckas.



Från vänster: Jag, Anna, Albin, Christer. 



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…