Birkebos bästa blogg

Jag kände för att skriva om något helt annat denna gång: Fysisk träning. Hela mitt liv har jag varit fysiskt aktiv, och när jag var yngre ägnade jag väldigt mycket tid åt träning av olika slag. Inte att jag sprang på gym, för det gjorde jag nästan aldrig, men jag tyckte om fotboll och att springa. Under en följd av år spelade en kollega och jag badminton varje torsdag efter arbetstid, och det var hur roligt som helst. Han var fjorton år äldre än jag men stark som en oxe. Några år har jag periodvis cyklat till och från jobbet flera dagar i veckan (1,7 mil varje väg), och jag skulle aldrig få för mig att köpa en åkgräsklippare, fastän vår gräsmatta är på runt 1000 m2. När vi bodde i ett villaområde klippte jag i många år gräset med en gammaldags gräsklippare utan motor: det var bra motion, och det var både billigare och tystare, tyckte jag. Sedan går ju åren, och jag har frustrerats över den allt längre återhämtningstiden efter varje ansträngning. Orken tryter, och krämporna börja

Rubriken syftar givetvis till en debattartikel som publicerades i webbtidningen Dagens Samhälle för en tid sedan: Det är helt klart dags  att uppvärdera lärares insatser. På riktigt, alltså. Själv är jag bara en bland alla mångtusentals lärare vars samlade insats varje dag tillför ett ofantligt mervärde både rent mänskligt och i förlängningen även ekonomiskt åt det uppväxande släktet och åt Sverige. Ingen annan gör eller kan göra vad vi gör. För att alludera till samt ta Thorilds klassiska citat som finns ovanför ingången till aulan i Universitetshuset i Uppsala till nästa nivå: Att tänka rätt är stort. Men att göra det som tänkts är större. Ska man koncentrera uppgraderingen ytterligare - ifall någon skulle få för sig att pryda sin aula med detta - torde det lyda: "Tänka rätt är stort, göra vad som tänkts är större". Förra helgen höll jag ett föredrag på Språklärarnas riksförbunds språkkonferens, och där översatte jag det till engelska: "To think rightly is great