Tisdagen tolfte november

Nu är det lugnt. Fast det var det inte för en halvtimme sedan. Då väntade nämligen ett trettiotal snälla men förståeligt nog otåliga elever på att jag skulle infinna mig. Uppsatsskrivning med början 8.30, och nu var klockan 9.30. Jag hade precis anlänt. 

Inget drömscenario för vare sig elever eller lärare. Jag hade tidigare meddelat dem på min mobiltelefon att jag stod hemma och att bilen inte startade, att jag inväntade bärgningsbilen. Under tiden kunde de ju passa på och läsa sitt texthäfte som uppsatsen skulle bygga på? Samt titta på den film jag spelat in med ”8 goda råd inför uppsatsskrivning”? En flicka hann svara att hon hade bokat tid hos tandläkaren en viss tid och att kostnaden för att utebli är 400 kr: "Så kan du skynda?". En del elever har verkligen koll på sin planering.

  

Ja, och hur skulle det bli med de angivna start- och sluttiderna jag angett i den digitala lärplattformen i vilken de ska skriva sin text? Nu blir det ju försenat en hel timme?

När jag anlände insåg jag också att det skulle sitta med ett övrigt gäng elever som jag inte känner men som ändå läser parallellkursen (SVA2 i stället för SVE2). ”Birkebo”, säger en elev jag aldrig sett tidigare, ”vad är det för startkod?”. Han pekar på skärmen. Ja, den lille detaljen har tydligen inte ordnats.

Som vanligt var det ett flertal elever vars datorer inte riktigt verkade fungera. Höjda röster, flaxande armar, uppspärrade ögon. På sina håll: inte panik, men nästan. På andra håll: lugn. Det löser sig.

”Och hur blir det med lunchen?!” undrar någon. ”Nä, det gör inget, det är torsksoppa idag!”, kommer svaret.

Men som sagt, nu är det lugnt. Det blev att trixa lite med händer och fötter: fixa en ny uppgift i lärplattformen, låta dem som ändå inte kan komma in i lärplattformen skriva i Word (fast med sina skärmar riktade mot mig), plocka in samtliga mobiltelefoner, hjälpa på plats dem som var sena (fastän vi redan var sena en hel timme), plocka in lite extra bord och stolar.

Nu blir det väl bara att här under dagen även ringa bilverkstaden och boka tid. Tydligen går det inte att själv byta bilbatteri i en modern bil (eller, i varje fall inte en sådan som jag har, enligt bilbärgaren, en jovialisk yngre man som först inte kunde hitta hem till mig, därför att han fått fel adressuppgifter).

Återstår att hoppas det inte blir något krångel med när eleverna ska lämna in sina uppsatser. Det är en helt ny lärplattform och det som hände för en kollega för någon tid sedan vill man inte gärna vara med om. Eleverna hade skrivit en diktanalys och lämnat in. Fast sedan försvann deras texter och gick inte att återhämta. Inte kul. Händer det mig nu skjuter jag någon. 

Peace out.