Fortsätt till huvudinnehåll

Status över romanredovisningar

 

I fyra olika klasser har jag nu under 5 veckors tid jobbat med romaner, en helklassuppsättning i varje klass: Animal Farm, Looking for Alaska, The Wave, Ljuset vi inte ser. Jag har även börjat med prov. I någon klass bestämde jag mig för att jag ville genomföra proven i form av enskilda samtal. I klassen där vi jobbat med Animal Farm har jag inför samtalen listat vilka saker man behöver ha bra koll på (se bilden nedan). 

Liknande förfaringssätt gäller i övriga klasser fast där har överenskommelsen varit att 1) vi kör skriftliga prov, fast 2) de som inte är redo vid överenskomna provtillfället, alternativt inte klarar det, får återkomma till mig när de tror de är ordentliga redo, och vi kan då boka upp ett samtal om boken.

Hur går det då så här långt?

Det är blandat. När det gäller samtalen kring Animal Farm har det varit tydligt att för dem som läst hela boken samt är väl förberedda faller det ut en del höga betyg (vi har ju ägnat närmare 15 timmars lektionstid åt att läsa och prata om den tillsammans). När de träder in i salen har jag lagt upp en massa upp-och-nervända strimlor på vilka jag skrivit olika ämnesområden. Eleven får ta en lapp, och det kan då stå exempelvis ”Napoleon´s leadership”, på en annan kan det stå ”The mock trial”. Då tar vi det därifrån, och vi pratar cirka tio minuter. Samtalet spelas in.

Utfallet har som sagt varit blandat. I flera fall har det tyvärr varit tydligt att eleverna inte läst hela boken, och då avbryter jag samtalet oftast redan efter 2-3 minuter då bristerna skiner igenom. De får veta att detta inte räcker, och att de behöver höra av sig till mig när de känner sig redo.

I skrivande stund har jag skriftligt prov i en annan klass. Romanen i fokus är Looking for Alaska. Redan vid lektionens början visade det sig tyvärr att endast knappt hälften läst hela boken, och jag förklarade då för de övriga att de får återkomma när de är redo för ett muntligt prov; detta kommer då att gå till så som jag beskrivit ovan. Som en sorts muntlig examen.

Ett förfaringssätt likt detta drar ut en del på tiden. Ändå förefaller det för mig som ett både vettigt och ändamålsenligt sätt att låta eleverna redovisa romanen. Gemensam romanläsning är personlighets- och språkutvecklande, och jag tar inte lätt på det. Erfarenheten visar att de som ansträngt sig med läsningen oftast klarar det väl, till och med mycket väl. De som chansar och som inte brytt sig tillräckligt under resans gång upptäcker på samma gång att den strategin inte leder fram till målet. Det är som att kliva på fel buss och ändå hoppas på att nå rätt slutdestination. Snopenheten som avtecknas i ansiktet hos den som precis vaknar upp på fel buss liknar tyvärr den som jag sett hos somliga av mina elever de senaste dagarna. 

Vad gäller romanredovisningens tyngd i kursen har jag varit tydlig med att det inte finns andra moment som kan väga upp ett eventuellt F här. Romanläsningen är viktig. 

Slutreflektion: Jag har tidigare skrivit om hur det var distansundervisningen i våras som ledde mig till att för första gången under 19 år som lärare anamma just det här enskilda samtalet som systematisk examensform på en roman. Av skäl som jag angett (exempelvis här) kommer jag nu att åtminstone delvis fortsätta på den vägen. Det känns dock nästan som att motståndet mot läsning blir allt mer massivt för varje år. 

Som enskild lärare får man verkligen bestämma sig för vad man innerst tycker. Är man inte helt övertygad om att läsning även av långa texter, till och med romaner, är oumbärligt kommer man att ge upp. Jag hoppas att jag inte själv ger upp, för jag tror inte det vore det bästa för eleverna själva.

Någon kanske skulle vilja invända mot muntliga prov att de är lättare än skriftliga prov? Mitt svar är att: 

1) som lärare får man alltid göra en bedömning angående provets validitet (prövar jag rätt sak, och prövar jag det jag vill pröva?). När det gäller romanläsning vill jag främst pröva om eleven läst, förstått samt förmår diskutera och analysera det som undervisningen fokuserat på – inte om eleven dessutom bemästrar skriftspråket. Det finns andra prov där detta utvärderas; 

2) det är stor skillnad på att genomföra boksamtal i grupper där var och en har läst olika böcker och där inte ens läraren läst alla böcker som ska redovisas, och att jobba så som jag jobbar med helklassuppsättningar. I samtal där var och en har valt en egen bok har eleven förberett en redovisning som sedan hel- eller delvis typiskt läses upp ur ett manus. Givet formatet är tiden för uppföljningsfrågor från läraren mycket begränsad och det är oftast svårare än vi inbillar oss att veta hur mycket eleven själv har ansträngt sig respektive hur mycket som härrör från andra källor. 

 

 

Kommentarer

  1. Mycket intressant läsning! Jag anser också romanläsning som väldigt viktigt. Intressanta reflektioner.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar