Fortsätt till huvudinnehåll

Cheerleading - stereotyper, stigman, sanningen

 

Idag lärde jag mig att cheerleading tydligen inte räknas som en sport. Fast jag vet inte? När jag i efterhand googlar frågan kan jag få intrycket att det visst räknas som en sport. Men det kanske beror på vem man frågar? Frågan verkar hur som helst inte vara okontroversiell. 

Det var en elev som själv utövar sporten (får vi väl kalla det här) som idag gjorde en mycket intressant presentation om sitt stora intresse i livet. Temat eleverna fick utgå ifrån var "gemenskap och samhörighet". Vi har precis läst Möss och människor och där förekommer detta som ett av flera teman. Några valde då att prata om fotboll, någon annan om att åka epa-traktor på hemorten, ytterligare några pratade om sitt hästintresse, handboll, gymnastik eller vänskap. Eller ytterligare något. 

Men den här eleven pratade alltså om cheerleading. Det som på sätt och vis gjorde den här elevens presentation lite särskilt intressant var när hon diskuterade den kultur vilken sporten rimligen kan sägas härstamma ur (tänk amerikanska highschool- och fotbollsfilmer) samt de stereotyper som sporten alltjämt gärna förknippas med. Det stigmat som cheerleading lider av – att cheerleading utövas av sexiga, dumma blondiner, och att sporten i sig inte handlar om mycket mera än att vara söt – låter sig inte suddas bort så enkelt. På samma gång - lyfte den här eleven fram - är det inte oproblematiskt att även yngre barn låter sig sminka inför tävlingar, precis som sina äldre lagkamrater.

Allt detta och mera till i denna intressanta presentation av en elev i åk 1 på gymnasiet. Helt klart värt att ta del av för många flera än just jag som råkar vara hennes svensklärare. 

LYSSNA HÄR.


Kommentarer