Fortsätt till huvudinnehåll

Funktionell grammatik

Efter tips av Anna Kaya har jag precis lyssnat till en föreläsning av Debra Myhill där hon skissar på vinsterna med explicit grammatikundervisning i skolan. Motivationen att titta på detta kom sig särskilt av att jag för närvarande håller på med grammatik i en Sv2-kurs. Frågan är alltid vad som är syftet med dessa studier och hur långt man ska gå? En antal lektioner har gått åt till att lägga en grund och där eleverna fått bekanta sig med terminologin, ex finita verb och adverbial. Myhill framhåller i sitt anförande vinsterna med att faktiskt använda den begreppsapparat som är knuten till grammatiken. Vi accepterar att det finns särskilda begreppsapparater inom många andra domäner - exempelvis retoriken eller litteraturanalysen - så varför inte också här? 

Så ja, vi har pratat om ordklasser och satsdelar. Jag förstår att det blir mycket med preteritum, predikat och predikativ. På samma gång har jag sagt till mina elever att de kommer att förstå poängen med detta längre fram, och i mitt stilla sinne har jag hoppats att vi verkligen kommer att ro i land med detta. Mina egna erfarenheter från tidigare år att vinsterna tyvärr inte alltid stått i paritet med ansträngningarna. Myhill menar att många lärare till och med avstår (nästan) helt och hållet från dyka ner i detta, och det är också min erfarenhet. 

Poängen - sade jag till klassen idag - stavas till stor del satsschemat. Det är detta som är skatten vid regnbågens slut (stora ord, jag vet!).


Men. Innan jag introducerade satsschemat fick de först se inledningen till en artikel skriven av Niklas Orrenius som de känner igen från förra året då de fick öva på att skriva sammanfattning. 

Uppgiften de fick nu var att skriva en inledande mening i vilken det skulle ingå samtliga uppgifter: rubrik, skribent, publicist och datum samt lite kort om vad artikeln handlar om. De fick god tid på sig och jag gick runt och pratade med samtliga om deras initiala försök. Utmaningen var att åstadkomma maximal tydlighet och smidighet. Och det fick som sagt vara endast en mening. 

Anledningen till att jag gav dem just denna uppgift var att jag sedan tidigare vet att det inte är så lätt att få till en smidig mening där allt detta ingår. Och snart har vi gemensam uppsatsskrivning för våra åk 2:or där kommer de givetvis få använda ett textmaterial i sina egna texter. När jag nu gick runt och de lät mig läsa sina alster fick jag uppmuntra de delar som de lyckats med men även påpeka hos en del att deras första försök innehöll satsradningar, det vill säga ett "lurigt" sätt att komma runt uppgiftslydelsen angående "en mening". 

En lätt frustration var kännbar hos somliga, men jag förstår dem. De fick dock fortsätta en stund till och försöka använda olika strategier för att åstadkomma det som var avsikten. 


Efter drygt 15 minuter då jag pratat med alla visade jag fem olika förslag på meningar jag själv snickrat på före lektionen. Vi tog dem en i taget och jag förklarade vad jag gjort. Det gladde mig att somliga protesterade litet mot mitt bruk av komma ("men nu gör du väl det du sade åt mig jag inte fick göra?!"). Då fick jag förklara vad som skiljer inskjutna satser från när man adderar en ny huvudsats till den förra. 


Men nu kom vi till det riktigt intressanta. Satsschemat. Nu förstod eleverna i stort sedan tidigare vad som menas med finit respektive infinit verb, adverbial, et cetera. Nästa steg blev således att lämpa in de olika lösningsförslagen i satsschemat och att förklara vad "fundament" innebär: att det är den satsdel som står före finita verbet. Poängen är ju att beroende på vilka val man gör blir det olika satsdelar som hamnar just där. Rytmen och effekten blir därmed också olika. 

Som vanligt blir det en avvägning hur långt och hur djupt man ska gå i detta. I huvudsatserna finns också gärna underordnade bisatser och det har vi också tidigare talat om. Men jag tvivlar på att vi kommer att även studera satsschemat för bisatser. Det vore så klart roligt, men jag får läsa av klassen nästa gång.

Till min stora glädje har de tagit massor av anteckningar och har verkligen försökt förstå. Debra Myhill talar avsiktligt om grammatik och kreativitet i samma andetag och hon betonar att dylika studier syftar till att skribenten ännu mera kan göra medvetna val samt bli metakognitivt medveten om hur man skapar mening och olika sorters mening. 






Kommentarer