Birkebos bästa blogg

Mina elever i en Engelska 7-kurs (åk 3 på gymnasiet) fick i uppgift att hitta en TED-talk som vi alla skulle kunna lyssna till. I uppgiften ingick att beskriva vad talet handlar om och att argumentera varför vi bör lyssna på talet. Följande tal föreslogs av Tarek. Han motiverade valet med att vi kan behöva reflektera över hur lätt vi imponeras av en persons framträdande och emellanåt tenderar att koppla bort det kritiska sinnet: vad betyder egentligen orden som sägs, vad visar diagrammen egentligen och hur lätt förförs vi inte av blickar, tonfall och övertygande gester? Man kan säga att detta är andra sidan av myntet när man studerar retorik: det handlar inte bara om att själv bli en skicklig talare, utan det handlar även om att kunna göra en analys av retoriken i andras tal. Check it out:

Jag tar steget fullt ut just nu. En grundbult i ämnesplanen för engelska på gymnasiet är fokus på kommunikation, och inte otippad eftersträvar därför också varje engelsklärare att eleverna får uppleva det lustfyllda i att använda sin engelska, att våga och att vilja. Här ska det inte klippas några vingar. Fast - nu tänker jag som sagt ta steget fullt ut. Många elever uttrycker sig gärna muntligt och även i skrift. Det blir mycket kommunikation. Däremot förekommer det också onödigt många brister i språkligt avseende - och då blir ju också kommunikationen lidande, inte minst i skrift. Visst får eleverna respons på vad de producerar, men står den språkliga utvecklingen i paritet med hur mycket tid vi lägger ner på att kommentera deras unika texter? Nu tänker jag ju som sagt ta steget fullt ut. Rom kommer inte att byggas på en dag för det, men jag skulle verkligen vilja nöta just det här med den språkliga dräkten en tid framöver. Inga mer egna, unika texter, utan nu gäller hjärntvätt...