Fortsätt till huvudinnehåll

Läsa läsa läsa!

Bloggaren Morrica skrev för en tid sedan ett inlägg där hon sökte problematisera vad hon i sin rubrik kallar för Bokslukarmyten. Är det ett problem att andelen bokslukare minskar hela tiden, och att barn och ungdomar numera söker sig till tv och datorspel när de vill ta del av berättelser, utforska andra världar och pröva nya identiteter? Eller är det i själva verket ett uttryck för ett omöjligt bakåtsträvarprojekt när vuxna vill så att säga återskapa sin egen ungdom då de ogiltigförklarar det uppväxande släktets nya mediavanor? Läs gärna hennes blogg och ta del av hennes samt andras tankar kring detta.

På samma tema publicerade LitteraturMagasinet för någon vecka sedan Johan Unenges mycket insiktsfulla artikel,  "Lästräning lika viktigt som idrottsträning". Artikeln verkar ha fått en del spridning (som en "löpeld", enligt Zoran Alagic, presschef för Lärarnas Riksförbund), och även jag är gärna med och sprider den ytterligare. Unenges tes är att barn och ungdomar bara blir duktiga läsare om de tidigt matas med det skrivna ordet. Inget nytt där. Alla vet att läsning är en förmåga som bara kan erhållas genom trägen övning. Unenge riktar sig därmed direkt till föräldrarna då han menar att det är ett föräldraansvar att redan dag ett förmedla läslust till barnen.

I skolan finns det utlagt ett visst antal timmar i svenska varje vecka. Unenge betonar dock att den som även läser hemma några timmar varje vecka på sikt får ett försprång som ger utslag på många fronter. Läsförståelse är nämligen helt avgörande för huruvida man även lyckas utveckla andra förmågor och färdigheter. Matematiklärare vet att det ofta är bristande läsförståelse som ligger till grund för en undermålig problemlösningsförmåga. Det finns elever på byggprogrammet som inte vet vad ordet dimension betyder, och det finns elever på handels- och administrationsprogrammet som inte vet vad sortiment är för någonting. På samhällsprogrammet kan inte lärarne längre ge eleverna lika svåra texter som de kunde för fem år sedan (ändå har eleverna lika bra intagningspoäng från grundskolan när de kommer till oss som de hade då ...).

Trenden i hela vårt samhälle är att den samlade mängden av kunskap och information inte är minskande utan tvärtom. Och då snackar vi till övervägande del information i skriftlig form, inte sådant som kommer till oss i form av lättsmälta 3D-presentationer. 

Ett tips jag försöker ge till mina elever är att vara lite offensiv och även läsa lite svårare texter på hemmaplan, till exempel läsa ur en "vuxen" dagstidning. Att chatta på Facebook är inte dåligt i sig. Men det räcker inte. Ett bra tips till den som till exempel tycker att den här lilla texten är svår att ta till sig är: börja träna. En halv timme om dagen av lite längre texter. Facklitteratur går också bra. Bara du läser!

Kommentarer

  1. Tack för ett bra inlägg, Henrik. Viktigt dock att vi aktar oss för att göra läsning till hostmedicin. Det som är lustfyllt gör vi alltid i betydligt högre grad än det vi blivit övertygade om att är bra för oss.

    SvaraRadera
  2. Helena, tack för din kommentar. Hostmedicin var din metafor (och en rolig sådan) men inte min. Unenges strategi är att snarare ty sig till idrottsmetaforerna.

    Den som bara ger sig ut och springer/cyklar/you name it när solen skiner och det känns roligt kommer aldrig att uppnå någon större konditionsutveckling och kommer heller aldrig att uppleva glädjen i att övervinna sina egna svårigheter. Det finns en risk att den nyinköpta cykeln kommer att samla damm ute i garaget eller att årskortet till stans nya gym kommer att förbli oanvänt.

    Det finns ju program på tv då svårt överviktiga personer ska försöka gå ner i vikt. De får då en pt som ska hjälpa dem. Visst handlar det till en början om att den hjälpsökande har en stark känsla för projektet men ganska snart infinner sig motståndet. Det är då som coachen behövs.

    SvaraRadera
  3. Helena (igen), precis idag damp Skolvärlden ner i min brevlåda och upptäckte då att du intervjuats kring just detta ämne. Intressant! :)

    Under ett antal år har jag bedrivit högläsning av hela romaner i klasser där många är mycket ovana vid läsning. Mina klassiker har varit "Skriet från vildmarken", "Möss och människor", "Outsiders" (på engelska) m.fl. Detta har varit i klasser med 90 % killar. Det har alltid varit helt tyst i salen när vi gjort detta (och rösten stockar sig fortfarande hos mig när jag läser högt ur de sista sidorna av Möss och människor).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar