Igår var jag ute och i vanlig fredagsordning veckohandlade efter jobbet. Det är lite mysigt kan jag tycka, att gå runt på fredag eftermiddagen och plocka åt sig varor och proviantera inför helgen och veckan som kommer. Vi har inte längre små barn hemma, och forna tiders varuhusorienteringslopp har numera ersatts av en viss form för strosande vilket åtminstone jag uppfattar som klart mer angenämt.
Rätt vad det är dyker det upp en tidigare elev till mig. Sådant där är oftast roligt. Jag blir glad att se honom och bristar ut - fel namn. E är dock en artig ung man och inom två tiondedelar av en sekund har han hunnit rätta mig, och jag har hunnit brista ut rätt namn istället: så klart, så är det ju! Klapp och kram.
Det är inte första gången som jag glömmer bort elevers namn, men inom mig bär jag massor av minnen av den här grabben och de kommer till mig omedelbart. När han gick ut gymnasiet för några år sedan var det möjligen med mössan lite på sned. Han var en av dem som man emellanåt kan bli väldigt frustrerad över. Han gick på byggprogrammet och var uppenbart språkligt begåvad. Vid ett utvecklingssamtal i åk 1 minns jag att hans pappa uttryckte sin uppskattning över att vi läste Flugornas herre i svenskan. E själv delade nog inte riktigt den förtjusningen. Däremot hade han antagligen ett rikt socialt liv vid sidan om skolan.
Ändå glimtade det till nu och då. Hans förmåga att uttrycka sig med tajming och finess lät sig inte förnekas. Jag minns till exempel fortfarande mitt intryck från när han gjorde den muntliga delen på NP i svenska B. Han var helt enkelt lysande! Dock är jag på stående fot inte alldeles säker på om han verkligen brydde sig om att klara hela kursen: vilket slöseri med begåvning och resurser, tänkte jag då.
Nu stod han här framför mig igen. Åren har gått och ögonen lyser. Jag ställer den klassiska frågan vad han gör nu och svaret kommer omedelbart:
- Jag ska bli journalist. Jag läser på folkhögskola och är färdig om två månader.
- Journalist? replikerar jag.
Jag känner mig glatt överraskad, och ändå inte:
- Självklart, du har alltid varit bra med ord. Gå för det!
Jag glider vidare med kundvagnen i högsta hugg. Sådana här stunder är obetalbara. Vad ska man säga? Nu är det helg, nu är det vår!
Rätt vad det är dyker det upp en tidigare elev till mig. Sådant där är oftast roligt. Jag blir glad att se honom och bristar ut - fel namn. E är dock en artig ung man och inom två tiondedelar av en sekund har han hunnit rätta mig, och jag har hunnit brista ut rätt namn istället: så klart, så är det ju! Klapp och kram.
Det är inte första gången som jag glömmer bort elevers namn, men inom mig bär jag massor av minnen av den här grabben och de kommer till mig omedelbart. När han gick ut gymnasiet för några år sedan var det möjligen med mössan lite på sned. Han var en av dem som man emellanåt kan bli väldigt frustrerad över. Han gick på byggprogrammet och var uppenbart språkligt begåvad. Vid ett utvecklingssamtal i åk 1 minns jag att hans pappa uttryckte sin uppskattning över att vi läste Flugornas herre i svenskan. E själv delade nog inte riktigt den förtjusningen. Däremot hade han antagligen ett rikt socialt liv vid sidan om skolan.
Ändå glimtade det till nu och då. Hans förmåga att uttrycka sig med tajming och finess lät sig inte förnekas. Jag minns till exempel fortfarande mitt intryck från när han gjorde den muntliga delen på NP i svenska B. Han var helt enkelt lysande! Dock är jag på stående fot inte alldeles säker på om han verkligen brydde sig om att klara hela kursen: vilket slöseri med begåvning och resurser, tänkte jag då.
Nu stod han här framför mig igen. Åren har gått och ögonen lyser. Jag ställer den klassiska frågan vad han gör nu och svaret kommer omedelbart:
- Jag ska bli journalist. Jag läser på folkhögskola och är färdig om två månader.
- Journalist? replikerar jag.
Jag känner mig glatt överraskad, och ändå inte:
- Självklart, du har alltid varit bra med ord. Gå för det!
Jag glider vidare med kundvagnen i högsta hugg. Sådana här stunder är obetalbara. Vad ska man säga? Nu är det helg, nu är det vår!
Kommentarer
Skicka en kommentar