Fortsätt till huvudinnehåll

Inte kul

Jag kan förstå den förvåning som Ebba Lisberg-Jensen uttrycker i artikeln "Studenter på 13-årsnivå kräver nya arbetssätt". Som fil. doktor i humanekologi, universitetslektor och programkoordinator vid Malmö högskola kände hon igen den känsla av vanmakt och djup oro som nio universitetslärare nyligen gav uttryck för i riksmedia gällande den sjunkande akademiska nivån hos många studenter. Varför stannar inte Sverige upp och bestämmer sig för tillsammans att ta tag i detta galopperande samhällsproblem, verkar hon undra?
Historikerna kallade sitt debattinlägg "ett veritabelt nödrop" och skrev bland annat att "studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket".
– När jag läste det tänkte jag att det skulle väcka starkare reaktioner än vad det hittills har blivit, säger Ebba Lisberg Jensen som därför medverkade i Obs i P1 i Sveriges Radio, för att beskriva sina och kollegernas erfarenheter av undermåliga språk- och skrivkunskaper.
Hon menar att de senaste tolv årens utbildningssystem resulterat i att den högre utbildningen nu har att hantera en epidemisk utbredning av bristande kunskaper och färdigheter.
Den äldre generationen brukar alltid ha synpunkter - ofta kritiska sådana - på den yngre generationens språkbruk och allmänna attityder (redan de gamla grekerna lär ha varit oroade). Ändå är det inte samma sak nu, menar hon. Läget är verkligen alarmerande. Bristerna är av språklig karaktär, men därtill kommer också en ovana, en oförmåga och en ovilja att i grunden ta ett stort ansvar för de egna studierna och det egna lärandet. Rubriken ovan - den med "studenter på 13-årsnivå" - säger allt.

Beträffande den bristande språkliga förmågan hos många studenter söker Lisberg-Jensen stöd hos hjärnforskaren Martin Ingvar vars tes är att "... skolsystemet blandat ihop "kunskap" och "färdigheter", att man i den relevanta eller åtminstone välvilliga ambitionen att avlasta elever från "korvstoppningskunskap" tappade taget om färdighetsinlärningen, det vill säga att det inte går att lära sig läsa och skriva, utan att traggla."

Problemet känner vi igen. Det är pedagogiskt till sin karaktär (vad behöver vi lära oss och hur?) men också attitydmässigt (hurdan är den allmänna inställningen till lärande och till skolan som institution?). Helt klart är att någonting behöver ske, för som det är nu är det inte kul.


Kommentarer

  1. Håller helt med dig där, Henrik. Som det är nu är det inte kul.

    ... Undrar vem det är Martin Ingvar kallar skolsystemet?

    SvaraRadera
  2. Ja, vem är skolsystemet? Kan det vara ett tänk, en kunskapssyn, en kultur? Men vem är i så fall ansvarig för att det blivit på det viset?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar