Fortsätt till huvudinnehåll

Det framtida (arbets)livet är snart här

Som pappa och som lärare är det intressant att ta del av Stefan Fölsters och Lars Hultmans debattartikel i dagens DN: "Varannan har ett yrke som inte behövs om tjugo år". Som rubriken antyder söker herrarna Fölster och Hultman göra gällande att arbetslivet grundat den tekniska och teknologiska utvecklingen även fortsättningsvis kommer att förändras i en takt som vi kanske inte än är mentalt förberedda för. En inte orimlig uppskattning ger vid handen att i princip alla arbeten där människan kan ersättas av en robot småningom kommer att försvinna, och noteras bör att detta inte enbart gäller enkla arbetsuppgifter inom industrin - där "någon" måste dra i en spak och trycka på en knapp - utan även inom tjänstemannasektorn: 
"Tjänstemannayrken i vilka många människor är sysselsatta påverkas också. Säljavdelningar ersätts av datoriserade auktionsförfaranden, färre revisorer behövs när bokföring automatiseras, färre banktjänstemän när datoriserade system gör analyserna. Datorernas språkförståelse utvecklas nu så snabbt att datorer kan göra kreditbedömningar och diagnoser snabbare och bättre än många banktjänstemän och läkare."

Enligt Fölster och Hultman kommer uppskattningsvis 2,5 miljoner arbeten att försvinna från den svenska arbetsmarknaden inom de närmaste två decennierna, och så här sammanfattar de läget:
"De yrken som löper minst risk att automatiseras är de som kräver fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandling, förmåga att övertala, och omtanke om andra människor. Skogsmästare, präst och speciallärare hör till dessa grupper, medan kassapersonal, försäljare, maskinoperatörer, bokförings- och redovisningspersonal tillhör de som löper störst risk." (min kursivering)
Slutsats? Ingen av oss kan överblicka eller ens förutse hur samhället och arbetslivet kommer att se ut om tjugo år. Med avseende till nyckelparametrar som relationer, arbete, ekonomi, personlig hälsa och ekologi frågar vi oss hur ett hållbart samhälle ska se ut. Ur ett historiskt perspektiv har den ekonomiska tillväxten varit rekordartad de senaste tjugo åren, men det är - surprise(!) - inte alla länder ens i Europa som fått uppleva detta. Många har inte förmått fortsätta utveckla sig, och stagnation är steget som aldrig togs men ändå ledde till tillbakagång. Sedan kommer som ett brev på posten den politiska instabiliteten och stöveltrampen på våra gator.

På det individuella planet har EU identifierat åtta så kallade nyckelkompetenser, och dessa ligger till grund för utformningen av vår läroplan och ämnesplaner i den svenska skolan:
1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer. 
Idéhistorikern Sven-Eric Lidman har på Skolverkets uppdrag skrivit ett PM ("Nycklar till ett framgångsliv? Om EU:s nyckelkompetenser") där han närmare utreder varför just dessa kunskaper, färdigheter och attityder accentuerats i såväl ett europeiskt som svenskt visionärt tänkande kring framtidens (arbets)liv. Men mer härom i ett annat blogginlägg.






Kommentarer

  1. Med tanke på prestation, preferens och kunskapssyn i svensk skola klarar vi säkert kompetensförsörjningen åtminstone till de sista tre i listan. Resten importerar vi!

    SvaraRadera
  2. Åsa, ifall du syftar till listan med nyckelkompetenserna utveckla gärna vad du menar. Jag är nyfiken!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar