"Des disjoncteurs", med mera

Mitt franskprojekt pågår för fullt. Fokuset jag hittills lagt på de teoretiska studierna står visserligen långt ifrån i paritet med de ambitioner jag hyste initialt (det kom bland annat ett VM i fotboll emellan, och ja, jag tyckte det var tråkigt att les Bleus åkte ur). Men nu är jag på plats i la France, och egentligen går det inte så väldigt illa ändå. Just ”flyt” kanske inte vore en adekvat beskrivning av min franska så här långt, men sett till utgången av varje talakt som jag hamnat i – och sökt upp – finner jag ändå anledning att hittills känna en viss tillförsikt.

Vanligtvis känner jag stort nöje i alla nyanser som ett rikt språk kan uppfånga och uttrycka. Men någonstans får man ju börja, och på en lägre nivå har språket i grunden en mycket praktisk dimension, inte minst då problem ska lösas och man behöver hjälp av en medmänniska. Då behöver man kommunicera, ”göra gemensamt”.




Igår gick strömmen i det hus vi lånat här i Privas, tio mil söder om Lyon i södra Frankrike (se Asterix-kartan). Huset har fyra våningar och är från 1300-talet, fastän toppmoderniserat. Antalet skrymslen och vrån är mycket stort. Men nu var det alltså åska, och när det åskar på dessa bredd- och längdgrader talar vi om elektriska utladdningar av en magnityd som vi ingalunda är vana vid från good old Sverige. Alperna gör väl sitt, tänker jag, då det låter som att ett krig pågår i nere i stan. Våra värdar har lämnat efter sig en tjock pärm med mängder av praktisk information, företrädesvis på just franska, men även innehållandes en text på ”engelska” (med Google Translate som upphovsman, ex: ”Vaisselle – elle se fait à la main” blir till ”Washing up – she handmade”). Texten förutsätter en viss språklig beredskap, i synnerhet därför att de bifogade fotografierna är gamla, otydliga och i sig inte särskilt klargörande.

Det får bli att utifrån beskrivningarna söka upp ett antal elcentraler i detta mycket stora hus, men efter fyra timmar har strömmen fortfarande inte återvänt. Vad göra?

Jag tar kontakt med våra värdar som befinner sig i vårt hus hemma i Sverige och via sms samt hjälp från grannar med mera löser vi till slut problemet. Det visar sig att det även finns en jordfelsbrytare i inredningsbutiken, i källaren bakom draperiet vid lilla fönstret uppe under taket. Ja, där ser man. Strömmen kan återvända, och det goda humöret likaså.

Poängen är att i princip alla samtal och meningsutbyten syftandes till att lösa ett (flera?) praktiska problem i detta fall behövde föras på franska. Engelskan har uppenbarligen inte någon hög status här i landet, och det finns inte särskilt många som direkt verkar ha prioriterat sina engelskstudier i skolan.

Ändå gnäller jag inte, för det är ju detta som ingår i mitt semesterprojekt, att bli bättre på franska. Jag tänker att ifall jag nu även får spädd på med lite teoretiska studier kommer jag nog snart att bli redo för även lite riktiga samtal om djupare saker än jordfelsbrytare och dylikt. Inget ont om ”des disjoncteurs” dock. För sådana behövs. Verkligen.