Åsiktskorridoren

Igår läste jag klart Jan Guillous Dandy. Det är den andra boken i sviten om 1900-talet som Guillou tänker avhandla. I Brobyggarna, den första boken, var mest fokus på två av de tre bröderna, Lauritz och Oscar, medan Sverre utgör navet i uppföljaren.

Efter att bröderna mottagit ett stipendium av Bergens "Den gode Hensigt" för att kunna bege sig till Dresden och utbilda sig till ingenjörer upptäcker Sverre långt senare att hans främsta talang snarare kommer till uttryck framför en staffli och med en målarpensel i handen. Tillsammans med den glada, obekymrade, konstälskande, intellektuella och frivola Bloomsburygruppen är han bland annat även med och tar ansvar för att arrangera en konstutställning i London med ny konst: Gauguin, van Gogh, Picasso, Monet, Manet. Publiken visar sig mycket nyfiken och köpsugen, men sedan tar de professionella konsttyckare vid de stora dagstidningarna fram storsågen. Redan dagen efter visar det sig omöjligt att sälja alla målningarna av dessa degenererade fiender till England och den goda smaken.

Sanningen om vad som utgör god konst är så klart att vi ofta inte riktigt vet. Nu i dagarna har det satts försäljningsrekord, då en målning av just Gauguin har bytt ägare för den nätta summan av 2,5 miljarder kronor. Målningen heter "När ska du gifta dig" och föreställer två tahitiska flickor. OnlineUniversities.com har listat tio stora konstnärer som inte fick något särskilt erkännande under sin egen livstid, bland dessa van Gogh och Gauguin (av sina mer än 2000 målningar lyckades van Gogh tydligen inte sälja mer än två stycken (sic!) under sin egen livstid).

Snacka om felbedömning, tänker jag - och snacka om smal åsiktskorridor för proffstyckarna för drygt hundra år sedan som antagligen upplevde att det var viktigt att måna om sitt egna anseende och inte avvika från vad kompisarna inom skrået ansåg. Liknande dynamiker utspelar sig helt säkert än idag, varje dag, och då inte enbart inom kultursfären. Viktigt då att se över sina egna prioriteringar och även att se till att man inte håller sig enbart med kompisar som tycker samma som en själv. Man kanske borde älska sina fiender?