Fortsätt till huvudinnehåll

Mats Trondman om en förändrad relationsgrammatik


Idag var all personal i vårt kommunala gymnasieförbund i Trollhättan/Vänersborg kallade till en föreläsning med kultursociologen Mats Trondman. Hans forskning syftar bland annat till att analysera och försöka kartlägga vår tids förändrade relationsgrammatik, och teoretiska resonemang blandas friskt med rena stå-upp-komiken, när han kommer i gång. Frågan är vad som leder till lärande utöver att läraren behöver vara duktig i sitt ämne och skicklig på att lära ut? Här finns givetvis mycket att säga, men helt klart är att själva förutsättningarna - den relationella infrastrukturen - behöver vara på plats. Ett annat ord för förutsättningar, betonar Trondman, är förresten ”predikament”, ett ord som passande nog även kan betyda ”pinsam händelse”. För pinsamt är vad det kan bli emellanåt när vi inte riktigt förstår vad som händer och vad som står på spel.

Man har kort sagt inte tråkigt i denna sociologiprofessors sällskap, när han ideligen härmar och parafraserar utlåtanden och utbrott från några av ungdomarna i Rosengård. Hans tes – vilken inte förefaller vare sig kontroversiell eller svårfunnen – är att själva förutsättningarna för att det uppstår lärande i våra klassrum har förändrats radikalt om man jämför med för några decennier sedan. Relationen mellan barn/ungdomar och vuxna ser ut på ett helt annat sätt idag, och ställer gamla föreställningar om auktoritet och subjekt/objekt på huvudet.  

Familjehierarkin var länge given, åtminstone en bra bit in på 60-talet och även 70-talet, och det är inte att förvånas över att inte minst många invandrare kan känna förskräckelse över att Sverige 2015 i detta avseende inte alls liknar vad de är vana vid exempelvis från Libanon: ”Varför måste man säga ”snälla!” hela tiden när man säger saker till barnen, professorn?!”, frågar de honom upprört. 

Trondmans egen inställning är att det i mångt och mycket är bättre idag, då det råder mer jämlika relationer mellan barn och vuxna, än det var förr. Det kostar dock helt klart på att tjäna ihop ett relationskapital samt den auktoriteten som inte alls är given som den var förr bara genom att vara vuxen. Det räcker inte att vara duktig på att förklara och lära ut, och titlar och högskolepoäng är inget som väcker respekt.  Ändå har barn och ungdomar enligt Trondman fortfarande ”traditionella förväntningar” på oss lärare och söker vuxna som är kunniga, representerar framtiden, erkänner barnen för dem de är och vill vara med dem. Han parafraserar Auschwitz-skildraren och filosofen Hanna Arendt: ”Auktoritet blir bara ett problem om vi inte har den. Det är då vi tvingas antingen övertala eller tvinga”.

Det är dock lättare att prata om detta än det är att göra, erkänner Trondman, som idag måste vara runt 60 år gammal. Han knyter ständigt an till sin egen barndom och skolgång när han gör sina utvikningar. Anekdoten i följande videoklipp är en Trondman-klassiker, och jag hörde den senast för femton år sedan, när jag lyssnade till honom första gången. Som höres lockar den fortfarande till skratt:




Kommentarer

  1. Relationsgrammatik! Vilket spännande begrepp, precis som Mats fantastiska föreläsning. Bakom all humor fanns verkligen en klar och tydlig idé om vad vi vuxna måste bli medvetna om; att först när vi är modiga nog att vara vuxna och därtill lyhörda, har vi lagt en grund för goda relationer och förhoppningsvis fått eleverna att vilja lära. Att han dessutom citerade Shakespeare, gjorde inte det hela sämre!

    SvaraRadera
  2. Jo, vuxna på ett sätt som tas emot, t.o.m. djupast sett bejakas av den andre, d.v.s. våra barn och ungdomar. Och ja, Shakespearereplikarna var inte dåliga. Det märks att han gjort denna föreläsning förr. 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Denna mobil ... :) skulle det vara på slutet.

      Radera
    2. Ja, även en professor behöver övning och ett bra manus! Förhoppningsvis har han skrivit det själv!

      Radera

Skicka en kommentar