Fortsätt till huvudinnehåll

Otydliga kunskapskrav

Det kan tyckas smått och inskränkt, men man kommer inte ifrån att det förekommer ett och annat i de så kallade "kunskapskraven" som är lite märkligt. Kunskapskraven är en del av de styrdokument som vi lärare i allra högsta grad har att förhålla oss till när vi ska sätta betyg på våra elever. Tillsammans med övriga styrdokument utgör kunskapskraven den karta vi navigerar efter. Är kartan otydlig finns det givetvis en risk att olika kartläsare - och vi är många! - kommer fram till olika slutsatser. Vi kanske inte ens kommer fram till samma mål?

Jag har tidigare kritiserat formuleringar i kunskapskraven som bara bäddar för missförstånd och därmed olika tolkningar. För något år sedan gav dylika invändningar rent konkret upphov till ett debattinlägg som publicerades i Svensklärarföreningens tidning. Skolverket gav sedan svar på tal, men det ter sig inte orimligt att personer i ledande ställning utifrån detta lilla meningsutbyte ändå kom fram till att någon komplettering behövdes. Idag finns det i anslutning till kursbeskrivningen för Svenska 3, kursens centrala innehåll samt kunskapskraven, ytterligare kommentarer som tar upp vad vi på bred front undrade över för något år sedan. Och det är ju bra (även om kunskapskraven i sig fortfarande inte är helt tydliga).

Låt mig nu kommentera ytterligare exempel på olyckliga oklarheter. Bägge dessa exempel kanske bara är uttryck för språkslarv, men varför då inte snabbare än kvickt rätta till dem?

Exempel 1 - gäller Svenska 3:



Frågan lyder: är det betydelsebärande att det görs en distinktion mellan singular- och pluralformen? Ingen annanstans i kunskapskraven - för någon kurs vad jag sett - används pluralformen ("elever", "eleverna"), men här görs det det. Varför? När det står "texter" är det då för att det ska korrespondera med "elever"? Hade det i förlängningen inte stått "texter" (plural) ifall det stått "eleven"? Måste eleven producera flera texter på nivån ifråga för att erhålla just det betyget?

Exempel 2 - gäller Svenska 2:
För betyget E ska eleven bland annat uppnå följande mål:




Fast för betyget C (och A) gäller detta:


Frågan lyder: bägge dessa meningar är hämtade ur ett sammanhang. Man undrar dock hur "några få" kan vara en stegring av kraven i förhållande till "några"? Finns det någon förklaring till detta?

Sammanfattningsvis vänder jag mig till Skolverket med en enkel undran om inte det skulle gå att förtydliga vad som egentligen avses i bägge dessa exempel? Skulle det visa sig att de formuleringar som idag finns i själva verket är bärare av viktiga betydelsenyanser, ja, då kan jag rapportera från fältet att det verkligen är dags att lyfta fram dem. För som det är idag förhåller sig varje lärare jag känner till ytterst pragmatiskt till dem. Ungefär som till en äldre farbror som inte hör så bra: här går det inte att haka upp sig på enstaka ord eller fraser, utan det viktiga är att vi ändå är tillsammans och kan umgås på en hygglig nivå. Fast vill verkligen Skolverket ha det så?


Kommentarer

  1. Det är pinsamheter du lyfter där, Henrik. Tycker dock att svenskan på det hela taget fått bättre kunskapskrav. Engelskans har bara blivit fler, luddigare och svårare att bedöma.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar