Fortsätt till huvudinnehåll

Dick Harrisons bredsida


Så tog då en av landets mest kända professorer bladet från munnen. Dick Harrison, "känd från tv", som ständigt kallas in när någon fråga med historisk bärighet kräver svar, samt upphovsman till ett gäng böcker, verkar ha tröttnat. I debattartikeln "Högre utbildning ett haveri" gör han upp med vad han uppfattar som ett snabbt nedmonterande av kunskapsbyggandet vid våra universitet: "Som det ser ut idag har universiteten drabbats av samma betygsinflation som gymnasieskolan."

I sin uppgörelse med i synnerhet Historiska institutionen vid Lunds universitet lyfter han fram ett flertal problem som sammantaget bidrar till vad han kallar ett haveri. Några av de systematiska brister han lyfter fram har han skrivit om tidigare, aldrig raljerande och aldrig överdrivet, utan till synes alltid sakligt, utförligt och nyanserat (exempelvis: "Kränkta av fakta"). Det som jag själv blir särskild bedrövad över är när han återger hur han bemötts av sina chefer. Varje sund organisation kännetecknas av att man bedriver systematisk kvalitetsförbättring, och då får inga kor vara heliga. Finns det problem är ingen hjälpt av att dessa sopas under mattan, för då blir de inte åtgärdade. Ändå vittnar Dick Harrison om hur han snarare bemöts av vad som torde vara en illasmakande cocktail av rädsla och kontrollbehov. När han påtalar för studierektorn att "någon borde skriva en debattartikel om eländet" får han till svar att "Det förbjuder jag!"

Så här får ju givetvis inte en studierektor agera inom en offentlig verksamhet (om han eller hon vill ha kvar sitt jobb i alla fall). Däremot vore denna studierektor givetvis i sin fulla rätt att själv skriva en egen debattartikel och bemöta Harrisons påståenden, och det kanske även kommer att hända nu. Det är i alla fall knappast sannolikt att denna lundensiska historieprofessor får stå oemotsagt. Dels finns det nog olika berättelser om exakt hur det ser ut på våra lärosäten, dels kan man nog också förvänta sig en del damage control som kommer att aktiveras just nu runt omkring, eftersom rätt mycket står på spel för en del.

För mig som i dagarna låtit mig marineras i tv-serien "House of Cards" och för närvarande befinner mig mitt i andra säsongen kan det ligga nära till hands att misströsta när det gäller just detta. Makten kan ha synnerligen hårda nypor när det gäller hanterandet av visselblåsare. Fast ska inte makten bli självdestruktiv får man hoppas för dem som för tillfället sitter på sina maktpositioner att de ändå vågar vara ärliga. Och med tanke på vad frågan djupast sett gäller - svenska ungdomars kunskapsutveckling samt i förlängningen Sveriges väl och ve - kan man väl ändå lite naivt få sätta sitt hopp till innebörden av det klassiska latinska ordstävet "veritas vincit!": Eller i god historisk och bildningsmässig anda: sanningen segrar!





Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Med bland annat behandlingen av Per Kornhall i färskt minne bedömer jag munkavlen från överordnade som det mest allvarliga i sammanhanget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det var bedrövligt. Fast på sikt fick ändå PK personlig upprättelse. För kommunens skull - där han var verksam - vet jag inte hur det gått.

      Radera

Skicka en kommentar