Idag sägs det vara Alla hjärtans dag. I vår familj har inte denna amerikanska nymodighet varit föremål för annat än sporadiskt firande genom åren: geléhjärtan till barnen när de var små, någon tårtbit något annat år eller lite tulpaner till min fru. På skolan där jag arbetar har man somliga år fått känslan av att dagen snarare bidragit till en viss ångest på sina håll, då någon fått extra mycket uppmärksamhet medan någon annan verkar ha hänvisats till att ta sig genom dagen under radarn. Som vanligt alltså (här vill jag dock minnas att det blivit bättre, då elevvårdspersonal bidragit med sina specifika insikter och perspektiv).
Hur som helst, samspelet i filmklippet nedan mellan de två virtuoserna Chick Corea och Hiromi Uehara kan få tjäna som en metafor för mänsklig samvaro, interaktion och kärlek, faktiskt, när det är som vackrast och mest storslaget. Att spela på i sin egen takt, följande enbart sitt eget lynne för stunden, är inte särskilt svårt. Det svåra är att även lyssna in den andre och tillsammans uppnå synergieffekt.
Underbart!
SvaraRadera