ADHD - en kokosnöt vi inte riktigt får upp?

Det alltmer relevanta skol- och samhällsproblemet ADHD är för närvarande i fokus i en reportageserie i Sydsvenskan. Jag fick tipset via bloggen tystatankar. De första fyra artiklarna får man själv bläddra tillbaka till ifall man vill, men här länkar jag till de senaste fyra:

• Barn till lågutbildade äter mer medicin
• Medicinökning granskas
• Adhd-gymnasium gjorde skillnad
• Föräldrar missnöjda med stöd

Numera uppskattar man att runt 5 % av alla elever har ADHD. Detta bygger dock på antaganden om hur verkligheten är beskaffad, och ADHD är fortfarande till stor del en gåta som gäckar oss. Uppenbarligen rör vi oss i gränslandet mellan psykologi, hjärnforskning, pedagogik, medicin, sociologi samt närings- och friskvårdslära (med mera?).

Själv behöver jag inte anstränga mig för att känna mig ödmjuk inför detta fenomen, om man säger så. Varje ny, sann insikt är välkommen; det är bara tillsammans vi möjligen kommer lyckas få upp "kokosnöten": forskare (skaffar "the know"), praktiker ("the know-how"), skolledare (har det övergripande pedagogiska ansvaret), politiker (sitter på pengarna).

Förhoppningsvis kommer det att gå bättre för oss än för karaktären i Povel Ramels klassiska låt från 1950. Det måste gå bättre.