Birkebos bästa blogg

Första kollegan som "tänker till" är Elisabet Gustafsson , en av specialpedagogerna vid Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan där jag arbetar. Elisabet är utan tvekan en av de mest energiska och positiva människor jag känner, till stort stöd inte bara för oändligt många elever utan även för oss lärare. Nedan följer hennes svar på mina tre frågor. Elisabet, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som specialpedagog? Det första jag kommer att tänka på är att utveckla undervisningen så att den skapar förutsättningar för att alla elever ska uppnå målen så som de uttrycks i kunskapskraven för respektive kurs. Att alla elever får en undervisning som de kan ta till sig, även om de har en funktionsnedsättning, och då inte bara genom kompensatoriska hjälpmedel, utan även genom det viktigaste av allt – genom en underordnad pedagogik (pedagogik som anpassas i undervisningsgruppen utifrån en elevs behov av särskilt stöd).  I och med den nya skollagen är tanken att alla skall ku...

Klockan är runt elva en vanlig fredag och jag sitter och betraktar mina elever. En och annan tittar ut genom fönstret en stund och det enda ljudet som hörs är ljudet från knappandet på alla datorer. Det är skrivning på Karin Boyes roman Kallocain från 1940 och koncentrationen är total. Vi har jobbat med romanen närmare en månad. Det är ingen enkel roman att ta sig igenom, och jag har allt fått motivera varför vi läser en så "krånglig" bok. Boyes språk är poetiskt och inte omedelbart anpassat för att bli ett filmmanus. Därtill kommer att romanen är en dystopi och inte så där munter i tonen, utan snarare delvis febrig. När Boye var i Berlin på trettiotalet kände hon av skuggan som kastats över Europa. Det var bara de rika och mest anpassade som skålade i champagne. Som inledning till romanen tittade vi på programmet "Nazisternas Titanic" som gick på SVT för inte så länge sedan. Nästan ingen av eleverna visste innan vad ordet "propaganda" betyder. Ej ...

Jag läser i dagens ttela om ett forskningsprojekt som initierats vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet. På en av Trollhättans skolor har man just nu riggat upp ett flertal kameror i ett klassrum och bedriver så kallade "learning studies".  En av klasserna på Skogshöjdens skola filmas vid fyra lektionstillfällen, sedan analyseras lektionerna av forskare på universitetet. I mitt tycke verkar ett sådant tillvägagångssätt milt sagt högintressant. Fick jag frågan ifall jag skulle vilja delta skulle jag inte behöva fundera mer än högst någon sekund för att bestämma mig. Nyfikenheten och det seriösa anslaget slår an en ton hos mig. För frågan - den enda frågan! - är ju: hur lär sig eleverna bäst? Hur kan vi som lärare få till den "perfekta lektionen"? Hur kan vi ta tillvara på varandras kompetenser, erfarenheter och blick för vad som händer i rummet? Så här står det på Göteborgs universitets hemsida under fliken ...

Det alltmer relevanta skol- och samhällsproblemet ADHD är för närvarande i fokus i en reportageserie i Sydsvenskan. Jag fick tipset via bloggen tystatankar . De första fyra artiklarna får man själv bläddra tillbaka till ifall man vill, men här länkar jag till de senaste fyra: Barn till lågutbildade äter mer medicin Medicinökning granskas Adhd-gymnasium gjorde skillnad Föräldrar missnöjda med stöd Numera uppskattar man att runt 5 % av alla elever har ADHD. Detta bygger dock på antaganden om hur verkligheten är beskaffad, och ADHD är fortfarande till stor del en gåta som gäckar oss. Uppenbarligen rör vi oss i gränslandet mellan psykologi, hjärnforskning, pedagogik, medicin, sociologi samt närings- och friskvårdslära (med mera?). Själv behöver jag inte anstränga mig för att känna mig ödmjuk inför detta fenomen, om man säger så. Varje ny, sann insikt är välkommen; det är bara tillsammans vi möjligen kommer lyckas få upp "kokosnöten": forskare (skaffar "the know...