"En kollega tänker till" (1)

Första kollegan som "tänker till" är Elisabet Gustafsson, en av specialpedagogerna vid Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan där jag arbetar. Elisabet är utan tvekan en av de mest energiska och positiva människor jag känner, till stort stöd inte bara för oändligt många elever utan även för oss lärare. Nedan följer hennes svar på mina tre frågor.

Elisabet, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som specialpedagog?

Det första jag kommer att tänka på är att utveckla undervisningen så att den skapar förutsättningar för att alla elever ska uppnå målen så som de uttrycks i kunskapskraven för respektive kurs. Att alla elever får en undervisning som de kan ta till sig, även om de har en funktionsnedsättning, och då inte bara genom kompensatoriska hjälpmedel, utan även genom det viktigaste av allt – genom en underordnad pedagogik (pedagogik som anpassas i undervisningsgruppen utifrån en elevs behov av särskilt stöd). 

I och med den nya skollagen är tanken att alla skall kunna uppnå målen med hjälp av specialpedagogik,  vilket i sin tur ställer högre krav på min kompetens för att kunna diskutera den undervisning som bedrivs på skolan.

Om jag tittar mer på individnivån, alltså eleven, så är det viktigt för mig att få eleven att se sin egen förmåga till eget lärande, att få dem att se att de kan utvecklas. De behöver stöd för att hitta sina ”verktyg” för ”hur gör jag för att lära mig?”. Att se en elev bli allt mer självständig i sitt lärande är en stor lycka.

Vad gör dig mest bedrövad som specialpedagog?

Jag skulle vilja säga att det är motsatsen till det som jag beskriver som kärnan i mitt uppdrag, när elever inte ges förutsättningar i undervisningen. När man inte ser hur man skall möta elever i behov av särskilt stöd i den ordinarie undervisningen så att de ges förutsättningar att utvecklas.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och specialpedagogsyrkets framtid i Sverige?

Idag behöver en specialpedagog vara kunnig inom många olika områden. Som spec.ped. behöver man även bli mer insatt i vilka mål som eleven skall uppnå i de olika kurserna, för det är först då som man kan bedöma hur undervisningen behöver se ut för att elever i behov av särskilt stöd skall uppnå dessa mål. 

I och med den nya skollagen har specialpedagogens uppdrag förtydligats och utvidgats, enligt mig. Tittar man på anmälningsplikten som har införts, där det vid en anmälan skyndsamt skall utredas vilket eventuellt stödbehov eleven har, krävs det kompetens för att kunna göra en pedagogisk utredning. Kunskap och erfarenhet inom detta område kan inte alltid ligga på den enskilde läraren att ha. Ett samarbete mellan olika professioner inom både elevhälsans personal och pedagogerna är i dagens skola ett måste, anser jag, och därmed ser jag optimistiskt på specialpedagogyrket.