Fortsätt till huvudinnehåll

"En kollega tänker till" (1)

Första kollegan som "tänker till" är Elisabet Gustafsson, en av specialpedagogerna vid Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan där jag arbetar. Elisabet är utan tvekan en av de mest energiska och positiva människor jag känner, till stort stöd inte bara för oändligt många elever utan även för oss lärare. Nedan följer hennes svar på mina tre frågor.

Elisabet, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som specialpedagog?
Det första jag kommer att tänka på är att utveckla undervisningen så att den skapar förutsättningar för att alla elever ska uppnå målen så som de uttrycks i kunskapskraven för respektive kurs. Att alla elever får en undervisning som de kan ta till sig, även om de har en funktionsnedsättning, och då inte bara genom kompensatoriska hjälpmedel, utan även genom det viktigaste av allt – genom en underordnad pedagogik (pedagogik som anpassas i undervisningsgruppen utifrån en elevs behov av särskilt stöd). 

I och med den nya skollagen är tanken att alla skall kunna uppnå målen med hjälp av specialpedagogik,  vilket i sin tur ställer högre krav på min kompetens för att kunna diskutera den undervisning som bedrivs på skolan.

Om jag tittar mer på individnivån, alltså eleven, så är det viktigt för mig att få eleven att se sin egen förmåga till eget lärande, att få dem att se att de kan utvecklas. De behöver stöd för att hitta sina ”verktyg” för ”hur gör jag för att lära mig?”. Att se en elev bli allt mer självständig i sitt lärande är en stor lycka.

Vad gör dig mest bedrövad som specialpedagog?
Jag skulle vilja säga att det är motsatsen till det som jag beskriver som kärnan i mitt uppdrag, när elever inte ges förutsättningar i undervisningen. När man inte ser hur man skall möta elever i behov av särskilt stöd i den ordinarie undervisningen så att de ges förutsättningar att utvecklas.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och specialpedagogsyrkets framtid i Sverige?
Idag behöver en specialpedagog vara kunnig inom många olika områden. Som spec.ped. behöver man även bli mer insatt i vilka mål som eleven skall uppnå i de olika kurserna, för det är först då som man kan bedöma hur undervisningen behöver se ut för att elever i behov av särskilt stöd skall uppnå dessa mål. 

I och med den nya skollagen har specialpedagogens uppdrag förtydligats och utvidgats, enligt mig. Tittar man på anmälningsplikten som har införts, där det vid en anmälan skyndsamt skall utredas vilket eventuellt stödbehov eleven har, krävs det kompetens för att kunna göra en pedagogisk utredning. Kunskap och erfarenhet inom detta område kan inte alltid ligga på den enskilde läraren att ha. Ett samarbete mellan olika professioner inom både elevhälsans personal och pedagogerna är i dagens skola ett måste, anser jag, och därmed ser jag optimistiskt på specialpedagogyrket.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…