Birkebos bästa blogg

Som pappa och som lärare är det intressant att ta del av Stefan Fölsters och Lars Hultmans debattartikel i dagens DN: " Varannan har ett yrke som inte behövs om tjugo år ". Som rubriken antyder söker herrarna Fölster och Hultman göra gällande att arbetslivet grundat den tekniska och teknologiska utvecklingen även fortsättningsvis kommer att förändras i en takt som vi kanske inte än är mentalt förberedda för. En inte orimlig uppskattning ger vid handen att i princip alla arbeten där människan kan ersättas av en robot småningom kommer att försvinna, och noteras bör att detta inte enbart gäller enkla arbetsuppgifter inom industrin - där "någon" måste dra i en spak och trycka på en knapp - utan även inom tjänstemannasektorn:  " Tjänstemannayrken i vilka många människor är sysselsatta påverkas också. Säljavdelningar ersätts av datoriserade auktionsförfaranden, färre revisorer behövs när bokföring automatiseras, färre banktjänstemän när datoriserade system gör a...

Jag har nu haft tid att närmare begrunda svaret som jag fick av Skolverket till mitt blogginlägg för en vecka sedan . Inte minst har jag även kunnat ta del av en del rapporter som utgivits av Skolverket självt samt Göteborgs universitet (Institutionen för pedagogik och didaktik) angående utformningen av de nationella proven. Låt mig inledningsvis notera att jag i svaret jag fick av Skolverket tycker jag mig utläsa en vilja till att göra en distinktion mellan NP på de enklare respektive mer avancerade nivåerna (tänker då på deras omnämnande av begreppet "construct"). Här är jag helt med, och jag får erkänna att jag från början inte alls hade grundskolans lägre årskurser i åtanke då jag skrev. Jag är gymnasielärare och såg mina egna elever framför mig då tankarna tog form. Ytterligare någon distinktion kan behövas göras. Tesen jag försöker driva är inte att hela NP ska göras digitalt (med även automatisk, maskinell bedömning och betygssättning, utan lärare inblandade...

Följande insändare publicerades i DN idag (tack, Svante Lovén, för tipset). Skribenten heter Erik Brandt, är 17 år gammal, och går på gymnasiet: "Är vi förvånade? Jag som har gått två år på gymnasiet förstår inte hur vi kan vara så förvånade över Sveriges resultat i Pisa-undersökningen. Ingen verkar vilja erkänna sitt ansvar. Oppositionen skyller på regeringen och regeringen skyller på oppositionen, men jag som elev vet att problemen inte kan lösas med förstatligande av skolan eller någon skolbetygsreform. Probleme t är att svenska elever i stor utsträckning är lata, odisciplinerade och bortskämda. Det är coolt att vara den som inte har någon aning vad han/hon ska göra efter en genomgång och att inte fatta något på provet. Jag är trött på att sitta i en klass där de stökiga eleverna verkar ha mer makt än läraren. Är felet elevernas? ja delvis, men samtidigt ligger en stor del av skulden hos lärarna som blundar för problemen och inte vågar ta auktoriteten, och hos föräldra...

Vi brukar säga att ingen människa är oersättlig, och att det är lika bra att inse det, så att man inte går runt och inbillar sig någonting. Ändå. Undrar. Jag. För kulturbärare går inte att enkelt ersätta. De som genom sin erfarenhet och sitt sätt att vara gör att alla andra blir lite bättre, lite vassare, lite tryggare. Lena Andersson är en av alla dessa 40-talister som inte enkelt låter sig ersättas när de slutar. Lena, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan i uppdraget handlar om att möta eleverna där de befinner sig och att få dem att engagera sig i sin egen kunskapsutveckling. Många elever behöver bli medvetna om sina styrkor, stärka sitt självförtroende för att kunna utvecklas under sin tid i gymnasiet. Detta kräver av mig som pedagog att jag står på en solid grund men alltid är beredd att förändra och utveckla mig själv och min undervisning. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Bedrövad blir jag aldrig, det tror jag inte är utvecklande v...

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare. Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?  Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem. Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid. Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggnin...

Idag tänkte jag hänvisa till en artikel i Dagens Nyheter där Anne-Marie Körling får utveckla några av sina tankar kring relationer och lärande. Anne-Marie Körling är kollega till mig i vidgat betydelse, så till vida att hon är lärare, fast inte på just den skola där jag själv arbetar. Anne-Marie blev lärare sent i livet, och både i texten och mellan raderna framgår det hur viktigt hon anser läraryrket är: – Jag var övertygad om att jag valde rätt. Läraren är ledaren i klassrummet och har en viktig roll i hela samhällsuppbyggnaden. Att ge barn ett skriftspråk, lära dem att räkna, vägleda dem in historiens eller biologins underbara värld. Det är ett privilegium – men också en ansvarsfull uppgift, säger Anne-Marie. Läs texten här!

Alla ser vi och upplever världen genom vår alldeles egna kameralins, åtminstone i metaforisk betydelse. För Jerzy Kowalski är detta en sanning även i en mycket konkret mening; Jurek, som han kallas, är nämligen fotograf. Till på köpet är han en hängiven lärare i fotografi. Jurek, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Det är förstås att ge eleverna möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper och uppfylla de mål som kursen står för. Min ambition är dessutom att detta ska ske så smärtfritt som möjligt för eleverna, även om det är oundvikligt att det ibland tar emot när man ska lära sig nya saker. Smärtan minskas dock för eleverna ifall anrättningen serveras på ett aptitligt sätt. Utöver detta vill jag gärna hjälpa dem att växa till att bli medvetna, kloka, solidariska, empatiska men även kritiska, ifrågasättande samhällsmedborgare. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? När jag ser på vilket sätt elevens självförtroende, inställning till lärande och skolan s...

Jonny Johansson s hjärna måste vara skruvad ihop på ett särskilt snillrikt sätt, tänker jag. För hur kan han annars lyckas med konsten att varje år få ihop schemat för en så pass stor skola som vår - där det förekommer ett nästan oändligt antal faktorer att ta hänsyn till - och ändå bibehålla sitt typiskt filbunkelugna uttryck i ansiktet? Jag vet inte; fast jag inser på samma gång att det väl i och för sig inte kan vara någon direkt nackdel för honom att ha undervisat i matte de senaste två decennierna.  Jonny, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan måste självklart vara att hjälpa elever att växa, att de må finna tillit till sin egen förmåga att lära sig.  I de fall då elever ändå inte når målen vill jag hjälpa dem att trots allt få tron på att ”här finns något fräckt och roligt – här kan jag komma tillbaka om tio år”. Ett icke godkänt betyg uttrycker inte att jag bedömer deras förmåga att lära sig utan bara att de inte uppnått målen just nu. ...

Christina Ahlsson är ännu en av dessa profilstarka lärare på vår skola. Alltid ansvarstagande, ofta slagfärdig (typ, Jessica Gedinish). Christina undervisar i svenska och engelska. Kicki, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? För mig är kärnan i uppdraget undervisning och elevmöten. Jag har i uppgift att lotsa elever mot diverse mål, och de vägarna är både spännande och olika. Det som jag tycker speciellt mycket om är att kärnan – undervisningen - undantagslöst är spännande, rolig och stimulerande att arbeta med för mig, även de dagar när kanske andra arbetsuppgifter är mindre lustfyllda. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Jag blir bedrövad när en elev befinner sig i en situation som gör att skolan inte kan prioriteras, eller att man inte orkar prioritera den. Jag kan också bli bedrövad då man har lågt ställda förväntningar på sig själv. När en elev lyckas vända motgång till framgång blir jag dock också extra glad. Är du optimist eller pessimist v...

Via mitt jobb - inte minst - har jag begåvats med en del intellektuella sparringpartners i vardagen (tänk gärna bort det pretentiösa ur "intellektuella"). Samtalen med dessa bidrar till att jag upplever hur ytterligare nyanser och ytterligare en gnutta stringens fogas till i tanke, språk och vision. En av dessa för mig viktiga personer är Jan Faxér , gymnasielärare sedan ett kvarts sekel i svenska och historia. Jan, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Mitt viktigaste uppdrag som lärare är att möta eleverna på ett sätt som fungerar för dem och för mig. ”Ingen får välja sin lärare, ingen får välja sin elev”, vilket kan låta en smula kärvt, dock är det den icke förhandlingsbara sanning som en allmän skola vilar på. Jag vill locka, stötta och väcka intresse hos elevgrupper oberoende av valt program.  Jag vill att den kunskap eleverna tillägnar sig ska vara av betydelse för dem. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? När elever inte når kunskapskrav...

Denna gång är det Anna Lorentzon som "tänker till". Anna är en färgstark personlighet med stort driv som undervisar i svenska och franska. Anna går även i spetsen för att upprätta partnerskap mellan skolor i olika EU-länder (och numera övriga världen). Anna, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Det allra viktigaste är själva undervisningen, tycker jag. Med undervisning menar jag ett ömsesidigt lärande i mötet med elever, i eller utanför skolan.  Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Det som gör ont i hjärtat är när en elev inte vill eller orkar ta emot vad vi i skolan har att ge dem. Det kan gälla såväl undervisning som annat slags stöd. Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige? Jag tycker att jag är optimistisk i mitt sätt att vara, tänka och handla, och så även när det gäller skolans och läraryrkets framtid. Jag tror däremot att min lärarroll kommer att se annorlunda ut i framtiden, men det är ju...

Första kollegan som "tänker till" är Elisabet Gustafsson , en av specialpedagogerna vid Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan där jag arbetar. Elisabet är utan tvekan en av de mest energiska och positiva människor jag känner, till stort stöd inte bara för oändligt många elever utan även för oss lärare. Nedan följer hennes svar på mina tre frågor. Elisabet, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som specialpedagog? Det första jag kommer att tänka på är att utveckla undervisningen så att den skapar förutsättningar för att alla elever ska uppnå målen så som de uttrycks i kunskapskraven för respektive kurs. Att alla elever får en undervisning som de kan ta till sig, även om de har en funktionsnedsättning, och då inte bara genom kompensatoriska hjälpmedel, utan även genom det viktigaste av allt – genom en underordnad pedagogik (pedagogik som anpassas i undervisningsgruppen utifrån en elevs behov av särskilt stöd).  I och med den nya skollagen är tanken att alla skall ku...

Jag läser senaste numret av Språktidningen (augusti 2013) och tilltalas som vanligt av både formatet, innehållet och det språkliga tilltalet. Det är på drygt åttio sidor (A5-format), med bara få annonser, och spänner väldigt brett. Det finns allt ifrån intressanta reportage och intervjuer ( Göran Greider och Fredrik Lindström) till historiska djupdykningar ( historien om ”X” ) och frågelådor (Språkrådet) samt spaningar över språkliga upptäckter (vad betyder ”keffe”?). Med mera. En viktig artikel är den som följer upp ett av vårens stora samtalsämnen, nämligen det om den nya generationen studenter och deras påstådda bristande förkunskaper då de anländer till universitetet. Nio lärare och docenter vid Uppsala och Linköpings universitet gick i januari månad ut i en gemensam debattartikel och skrev av sig sin oro och frustration. Deras samlade erfarenhet, gjorde de gällande, visar att många studenter numera har svårt att ta till sig stora textsjok, inte förmår uttrycka sig akademiskt...

Tidningen Bohusläningen fortsätter att rapportera från "NP-gate" i Uddevalla : Mattias Hallberg, ordförande för Sveriges elevkårer , säger att det hela är "snudd på komiskt". Han säger sig känna igen problemet från andra orter: " Det här är ett stort problem i Uppsala, Stockholm och på många andra orter. Och med tanke på hur viktiga de nationella proven är, hur mycket det betyder för betygssättningen och faktiskt för resten av livet så är det mycke t allvarligt."  Huruvida NP ska få skrivas på dator eller med papper och penna tror inte Hallberg är så  avgörande, utan det viktiga är att systemet är likvärdigt. Gymnasiechefen för Uddevallas gymnasieskolor, Stefan Einarsson , svarar på en direkt fråga om hur skolan ska säkerställa att NP kommer att gå rätt till nästa år, att det gäller att hitta hållbara och säkra rutiner. Enligt Einarsson kan detta bland annat göras genom att eleverna får var sitt USB-minne som fungerar som både operativsystem och lagri...

UPPDATERAT: ttela har publicerat mitt debattinlägg här . Som vanligt får man tåla att någon redaktör behandlar ens text lite styvmoderligt rent språkligt, men bortsett från det är jag mycket nöjd. Går det att påverka opinionen?  Så här såg den ursprungliga texten ut innan redaktören drog till med felaktigt semikolon och andra lustigheter: Byt melodi, byt mantra Replik till Mats Wikings och Maud Bengtssons debattinlägg 9 mars. Tack, Mats och Maud, för ert svar. Jag är glad att ni känner förståelse för den oro som jag - och många med mig - bär på när det gäller våra elevers studieresultat. Det är ju ändå Trollhättans och Sveriges framtid vi talar om. Ni verkar påtagligt, och förvånansvärt, optimistiska i er replik. Ni hänvisar till statistiska uppgifter som till synes låter påvisa ökande måluppfyllelse. När det gäller de brister som finns verkar ni vilja överlåta åt staten att intervenera och subventionera. Beträffande statistiken skulle jag vilja höja ett varnin...

Jag har skickat in följande debattartikel till tidningen ttela. Nu får vi se ifall de publicerar den: SOS-varning Den senaste veckan har det duggat tätt i denna tidning med nyheter från skolvärlden. Rektorer och lokalpolitiker av olika färger pekar på de uppenbara konsekvenserna av den låga skolpengen i Trollhättan. Fortfarande är det på tok för många elever som inte uppnår sina mål - vilket vill säga godkända betyg eller högre - och ohyggligt många lärare är sjukskrivna. På gymnasiet möter vi en stor del elever som till slut tryckts igenom nålsögat. De har fått godkända betyg från grundskolan men tyvärr inte kunskaper som motsvarar dessa betyg. Vi kallar dem glädjebetyg, men för dessa elever finns det verkligen inget glatt i att vakna upp på gymnasiet och inse att de egna kunskaperna inte håller måttet. Här blir det tvärtom SOS-varning. När man träffar enskilda lärare och rektorer eller läser deras berättelser på nätet i olika fora märker man att de vill väl men att de...

Jag läser Mikael Niemis krönika i Lärarnas Nyheter där han skriver om hur det kan gå till på en liten byskola uppe i Norrland. Jag känner mig illa till mods och vet att utbredningen av det trollerifenomen han beskriver inte är geografiskt begränsat. ... Vi har alltså målrelaterade betyg, där  F  är underkänt. Eleven måste upp till åtminstone ett  E . Vad gör man då efter ett prov om flera av eleverna inte klarar målen för  E ? Då kommer det vi kan kalla Andra Chansen. Eleven får göra om provet, ofta samma prov. Och ser man på, resultatet förbättras. Men vissa elever klarar inte  E  då heller. Då kan eleven få ta hem provet och fylla i det med hjälp av sina läroböcker. Fusk, kan många invända. Nej, inte alls, eleven inhämtar ju kunskap, om än på ett ovanligare sätt än på andra skolor. Klarar eleven inte heller detta får denne fylla i provet med hjälp av en lärare. Eller som sista alternativ sätta sig med läraren och samtala en stund. Då visar det s...

Jag läser i dagens ttela om ett forskningsprojekt som initierats vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet. På en av Trollhättans skolor har man just nu riggat upp ett flertal kameror i ett klassrum och bedriver så kallade "learning studies".  En av klasserna på Skogshöjdens skola filmas vid fyra lektionstillfällen, sedan analyseras lektionerna av forskare på universitetet. I mitt tycke verkar ett sådant tillvägagångssätt milt sagt högintressant. Fick jag frågan ifall jag skulle vilja delta skulle jag inte behöva fundera mer än högst någon sekund för att bestämma mig. Nyfikenheten och det seriösa anslaget slår an en ton hos mig. För frågan - den enda frågan! - är ju: hur lär sig eleverna bäst? Hur kan vi som lärare få till den "perfekta lektionen"? Hur kan vi ta tillvara på varandras kompetenser, erfarenheter och blick för vad som händer i rummet? Så här står det på Göteborgs universitets hemsida under fliken ...

Vi brukade ha världens skönaste farbröder som skolbibliotekarier på den skola där jag jobbar. Hos Jan-Erik och Bosse kunde man alltid droppa in och snacka böcker, fotboll, jazz eller Prag. Vänlighet var deras signum och fastän rösten var bibliotekarielågmäld fanns skrattet alltid nära. Behövde man hjälp med någonting i elev- och bokväg var det självklart att de försökte hjälpa till. Sedan gick farbröderna i pension, först den ena, sedan den andre. Det kändes lite ledsamt tyckte jag; de var där när jag började som lärare för snart länge sedan, och nu skulle de sluta. Hur fylla ut denna enorma lucka av förlorad bildning och vänlighet? Idag har vi två nya bibliotekarier: Hannah och Lisa. Jag har inte kommit på ifall de gillar att snacka vare sig fotboll, jazz eller Prag. Däremot har hela skolan kommit på att de gillar att snacka böcker. Därtill kommer att de uppenbarligen älskar att skapa en miljö där läsning faller sig både naturligt och trevligt. Det är inte så att biblioteket ...

I en av mina klasser har vi börjat läsa George Orwells klassiska "Animal Farm" från 1945. Den är tacksam att jobba med på många sätt, både litterärt, språkligt och historiskt. Litterärt: vi snackar allegori och satir, metaforer och liknelser, disposition och retorik. Språkligt: texten har bra rytm och ordförrådet är både varierat och rikt. Historiskt: parallellerna till första hälften av 1900-talets historia är både avsiktliga och många. Nutiden får en klangbotten.                                                               källa: educononline.com Vad gäller den historiska bakgrunden till romanen ägnade vi idag de första sex minuterna åt att titta på ett utdrag ur en dokumentär o...