Fortsätt till huvudinnehåll

"En kollega tänker till" (7)

Alla ser vi och upplever världen genom vår alldeles egna kameralins, åtminstone i metaforisk betydelse. För Jerzy Kowalski är detta en sanning även i en mycket konkret mening; Jurek, som han kallas, är nämligen fotograf. Till på köpet är han en hängiven lärare i fotografi.


Jurek, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?
Det är förstås att ge eleverna möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper och uppfylla de mål som kursen står för. Min ambition är dessutom att detta ska ske så smärtfritt som möjligt för eleverna, även om det är oundvikligt att det ibland tar emot när man ska lära sig nya saker. Smärtan minskas dock för eleverna ifall anrättningen serveras på ett aptitligt sätt.

Utöver detta vill jag gärna hjälpa dem att växa till att bli medvetna, kloka, solidariska, empatiska men även kritiska, ifrågasättande samhällsmedborgare.

Vad gör dig mest bedrövad som lärare?
När jag ser på vilket sätt elevens självförtroende, inställning till lärande och skolan samt framtidsplaner, präglas av dennes sociala tillhörighet, hemförhållanden samt etniska bakgrund. Det är svårt om inte stört omöjligt att under de tre åren på gymnasiet ta igen allt detta som andra har fått gratis serverat ”med modersmjölken”. Och skolan tar inte hänsyn till sådana skillnader utan kräver samma prestationer av alla. Det säger sig självt att en hel del faller bort i hanteringen.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige?
Förstår inte riktigt frågan. Det är klart att både skolan och läraren kommer att finnas och behövas i det framtida Sverige. De som hoppas på läraryrkets statushöjning har nog missuppfattat sitt uppdrag. Det är inte i första hand lärarens status som behöver uppgraderas, utan det är skolans arbetssätt, de förstelnade strukturerna, den obegripliga tilltron till att administrativa förändringar per definition löser alla problem som behöver granskas och ifrågasättas så att vi får en skola bättre anpassad till dagens och morgondagens förhållanden. Lärarens status blir högre om denne gör ett bra jobb, och den höjs av nöjda elever, inte av högre lön eller av att man känner sig förmer andra yrkeskategorier.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…