Birkebos bästa blogg

Ju mer jag hör och läser om hur en del engelska skolor i utsatta områden lyckats uppfinna sig själva på nytt så att de idag blivit rena framgångsskolor, ju mer nyfiken blir jag. Vad gör de som är så rätt? Första gången jag blev varse dessa skolor var när jag tillsammans med många många andra för drygt tre år sedan bänkade mig framför tv:n varje vecka under nästan två månaders tid för att följa den engelska dokumentären "Den övervakade skolan" (eng. "Educating Essex"). Sedan dess är det inte minst Åsa Melander som fått mig att tänka på detta igen och igen. Melander jobbade under 11 års tid med skolutveckling i Hackney, ett av dessa problemområdena i London, och är en engagerad twittrare och skribent, på sin blogg och i olika riksmedier. Idag skriver hon i GP: "Nu läggs grunden för framtidens skola" . En av mina kolleger på den gymnasieskola där jag själv arbetar i Trollhättan har bott i Hackney. Enligt henne är Kronogården, det område där många av vå...

Ungefär så länge har jag under några få veckor suttit och lyssnat på och samtalat med elever då de redovisat sina svenska eller engelska romaner: 1000 minuter. Vi sitter vanligtvis i grupper om fem till sju personer och varje enskild redovisning tar drygt tio minuter varav hälften utgörs av elevens förberedda presentation och andra hälften av mina frågor till boken och elevens läsning. Föga överraskande blir de flesta redovisningar bättre då de görs i samtalsform på detta vis jämfört med då de görs i skriftlig form. De blir även mer intressanta att ta del av. Inför sin tilldelade tid i gruppen tillsammans med mig har varje elev även fått göra fyra läsloggar som de lämnat in på vår digitala lärplattform. Redan där "tvingas" eleven begagna sig av en viss språklig begreppsapparat, och jag kommunicerar vissa förväntningar: det gäller att ta sig igenom hela romanen. Men alltså, 1000 minuters aktivt lyssnande och samtalande. Det är ändå ganska mycket, och kravet på att man som ...

Idag publicerar SvD min debattartikel på webben. Imorgon kommer det att finnas en hänvisning till den i papperstidningen. Bra med lite debatt! Läs HÄR .

Som pappa och som lärare är det intressant att ta del av Stefan Fölsters och Lars Hultmans debattartikel i dagens DN: " Varannan har ett yrke som inte behövs om tjugo år ". Som rubriken antyder söker herrarna Fölster och Hultman göra gällande att arbetslivet grundat den tekniska och teknologiska utvecklingen även fortsättningsvis kommer att förändras i en takt som vi kanske inte än är mentalt förberedda för. En inte orimlig uppskattning ger vid handen att i princip alla arbeten där människan kan ersättas av en robot småningom kommer att försvinna, och noteras bör att detta inte enbart gäller enkla arbetsuppgifter inom industrin - där "någon" måste dra i en spak och trycka på en knapp - utan även inom tjänstemannasektorn:  " Tjänstemannayrken i vilka många människor är sysselsatta påverkas också. Säljavdelningar ersätts av datoriserade auktionsförfaranden, färre revisorer behövs när bokföring automatiseras, färre banktjänstemän när datoriserade system gör a...

Den här helgen ska jag bland annat hinna att bedöma och betygssätta sjuttio nationella prov-uppsatser i svenska 1. Måndag står den nämligen på sambedömning oss svensklärare emellan på den skola där jag arbetar, och då måste man vara väl förberedd. Det handlar inte bara om att "byta betyg", utan om att vi två och två läst samma uppsatser - kollegans och de egna - och då utifrån ett kortare eller längre samtal komma överens om i vilken utsträckning respektive elev lyckats lösa uppgiften. I de fall då vi inte riktigt kommer överens ber vi någon tredje eventuellt fjärde lärare läsa samma text och ge sin bedömning. Känslan jag har inför denna helgs massiva ansats uttrycks lämpligt nog väl av bilden - och rubriken - på framsidan av texthäftet till just svenska 1-uppgiften. Sjuttio uppsatser är många, tycker jag. Det goda omdömet är aldrig en självklarhet. Tvärtom finns det många faktorer som kan påverka ens bedömning under läsningens gång: känner jag eleven (med vad ...

Idag var det då PISA-utfrågning i riksdagen. Andreas Schleicher från OECD började med att föredraga resultaten från 2012 samt delgav analyser som gjorts. Efter honom var det bland annat Anna Ekström, generaldirektören för Skolverket, som intog talarstolen. Skolverkets sammanfattning ser ut så här:

Jag har nu haft tid att närmare begrunda svaret som jag fick av Skolverket till mitt blogginlägg för en vecka sedan . Inte minst har jag även kunnat ta del av en del rapporter som utgivits av Skolverket självt samt Göteborgs universitet (Institutionen för pedagogik och didaktik) angående utformningen av de nationella proven. Låt mig inledningsvis notera att jag i svaret jag fick av Skolverket tycker jag mig utläsa en vilja till att göra en distinktion mellan NP på de enklare respektive mer avancerade nivåerna (tänker då på deras omnämnande av begreppet "construct"). Här är jag helt med, och jag får erkänna att jag från början inte alls hade grundskolans lägre årskurser i åtanke då jag skrev. Jag är gymnasielärare och såg mina egna elever framför mig då tankarna tog form. Ytterligare någon distinktion kan behövas göras. Tesen jag försöker driva är inte att hela NP ska göras digitalt (med även automatisk, maskinell bedömning och betygssättning, utan lärare inblandade...

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg, "Varför, Skolverket?" . Att döma av responsen som det fått är det tydligen många som tänker som jag, och med drygt 400 sidvisningar bara inom några timmar sattes det nytt rekord för denna blogg vad gäller antalet besökare (fast en av mina elever berättade om en hästblogg som hon följer, där antalet besökare per dag ligger på 60 000, så det finns allt anledning att känna sig ödmjuk). Idag fick jag svar från Skolverket, vilket publiceras nedan. Klicka på bilden: Jag tänker återkomma med replik så småningom.

NP stundar även för gymnasiet. Då anmäler sig de praktiska - och pedagogiska! - frågorna åter igen, såsom frågan om vilka hjälpmedel eleverna får använda vid skriftlig produktion i exempelvis svenska och engelska? Det råder allt större skillnader mellan olika skolor i Sverige när det gäller resurstäthet. Inte alla skolor har 1:1, och det är inte alla skolor som egentligen lever upp till skollagen och intentionerna med nya läroplanen, när det gäller att ens erbjuda alla elever som har rätt till det adekvata hjälpmedel. Detta är givetvis helt horribelt. När det gäller synen på bruket av hjälpmedel vid NP för övriga elever, det vill säga utöver dem som har en funktionsnedsättning, är föreskrifterna ett uttryck för den ojämlikhet som man vet råder mellan olika skolor i Sverige. Icke desto mindre är de helt obegripliga. Låt oss ta en närmare kik på vad som gäller för engelskan. När det heter att eleverna inte får använda ordböcker vid uppsatsskrivning i engelska anges följande skäl...

Jag läser rektor Jan Jönssons debattartikel i SvD (” Tiden i skolan måste respekteras bättre ”) och lyssnar även till samtalet på Studio Ett med honom (och en förälder som vikarierat en månad som bildlärare på en grundskola). Jan Jönsson resonerar nyanserat och ställer inte alls upp på någon svartmålning av skolan, som att det stod skrivet kris över hela svenska skolan. Han är positiv och lösningsinriktad. På samma gång är han väldigt tydlig med vad han i sin vardag som rektor och tidigare yrkesverksam lärare identifierat av grundläggande problem vad gäller allmänna hållningar och attityder till skolan och lärande: ”… vi kommer aldrig ifrån att inlärning kräver både tid och ansträngning. I de länder som toppar Pisa-undersökningen satsar också eleverna, starkt uppbackade av sina föräldrar, hårt för att nå goda resultat. Självklart kan även våra svenska elever prestera bättre. Det avgörs dock av vilket värde vuxenvärlden, i handling, tillmäter skolgången. Därför krävs en attitydfö...

Den svenska skolan befinner sig i kris. Detta är inget nytt. Däremot kan man säga att resultaten från den senaste PISA-undersökningen , vilka redovisades för fyra veckor sedan, gett upphov till ett - till och med för skolans del - ovanligt stort antal debattartiklar, reportage och samtal i såväl etablerade som sociala media. PISA var en pulsmätare som hette duga, och nu frågar sig alla samma sak: vad är problemet? Eller för att använda en annan metafor: var ligger hunden begraven? Personligen gör jag inga anspråk på att veta det. Antagligen finns det flera "hundar", tänker jag. Skolan – och lärande – är en tidlös och till synes inte allt för komplicerad företeelse. Inom fyra väggar möts en grupp människor, det ges vissa yttre förutsättningar (tid, rum, utrustning), och aktiviteterna bestäms av vissa etablerade överenskommelser (attityder, förhållningssätt, uppsatta mål). Sedan är det väl bara att låta allting rulla på? Ja, tydligen är det ändå inte riktigt så enkel...

I min engelska 7-grupp - det vill säga den mest avancerade kursen i engelska på gymnasiet - ägnar vi denna veckas lektioner åt att botanisera bland TED talks . TED talks är en sajt där det varje vecka läggs upp tal på en mängd olika teman inom en mängd olika ämnesområden. Gemensamt för dessa tal är att de håller en viss klass. Samtliga talare har ett budskap av något slag, och talen brukar vara 8-20 minuter långa. De hålls inför en publik vilket skapar en speciell närvarokänsla i framförandet. Jag har använt tal härifrån vid flera tillfällen tidigare i undervisningen, men denna vecka får eleverna själva plocka fram vad de tycker vi ska lyssna till. Igår blev det Ken Robinsons virala "Why school kills creativity" (antar att det var uppgiften om att talet laddats ner via TED talks 20 miljoner gånger tidigare som födde nyfikenheten hos den av eleverna som hittade det). Jag har själv lyssnat till Sir Ken ett par gånger tidigare men då i någon animerad variant. Personligen bli...

Vi brukar säga att ingen människa är oersättlig, och att det är lika bra att inse det, så att man inte går runt och inbillar sig någonting. Ändå. Undrar. Jag. För kulturbärare går inte att enkelt ersätta. De som genom sin erfarenhet och sitt sätt att vara gör att alla andra blir lite bättre, lite vassare, lite tryggare. Lena Andersson är en av alla dessa 40-talister som inte enkelt låter sig ersättas när de slutar. Lena, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan i uppdraget handlar om att möta eleverna där de befinner sig och att få dem att engagera sig i sin egen kunskapsutveckling. Många elever behöver bli medvetna om sina styrkor, stärka sitt självförtroende för att kunna utvecklas under sin tid i gymnasiet. Detta kräver av mig som pedagog att jag står på en solid grund men alltid är beredd att förändra och utveckla mig själv och min undervisning. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Bedrövad blir jag aldrig, det tror jag inte är utvecklande v...

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare. Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?  Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem. Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid. Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggnin...

Oräkneliga gånger har jag suttit i den nedsläckta aulan och lyssnat till skolans skönsjungande estetelever då de bjudit på smakprover ur sin repertoar, det må vara i samband med luciafirande, jul- eller skolavslutning. Mitt ibland oss där i mörkret har det stått en gestalt, yvigt men ändock graciöst gestikulerande, lockande fram det bästa hos kören där framme i strålkastarljuset. Denna gestalt är Cecilia Hermansson , musiklärare och så kallad förstelärare på vår skola. Cecilia, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan i mitt uppdrag som lärare är elevernas lärande, att få vara en del i ungdomars utveckling till goda, kloka, kreativa och engagerade samhällsmedborgare.  Elevers lärande sker ju lite överallt, i klassrum, i korridorer, på utvecklingssamtal och på fritiden. Ibland kan det viktigaste vara att föra pedagogiska samtal med kollegor, för att förbättra möjligheterna till bra lärandesituationer för eleverna. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? ...

Så här dagarna efteråt går debattens vågor högt. Visserligen kom det ett dödsfall emellan nu, men sedan kommer helt säkert det offentliga samtalet angående skolan att fortsätta. Inte minst därför att det ju är val nästa år. I dagens upplaga av Västerbottens-Kuriren tar Ola Nordebo, politisk chefredaktor, bladet från munnen: " Den som vill lära sig något måste vara beredd att slita arslet av sig " . Alla - eller nej, inte riktigt alla, av debatten att döma - inser att problemet så som vi förstår det är komplext och mångfacetterat. Nordebo ger förtjänstfullt inte heller sken av att vilja förenkla och trivialisera (på samma sätt som han inte heller tar politisk ställning i frågan om "vems felet är"). Men sedan kommer han ändå fram till följande, vilket jag gärna citerar: Men ingen mirakelpedagogik,  inga resurser, inga reformer i världen kan komma ifrån den bittra, men också frigörande, demokratiska, egentligen stimulerande sanningen: Den som vill lära sig någ...

Idag tänkte jag hänvisa till en artikel i Dagens Nyheter där Anne-Marie Körling får utveckla några av sina tankar kring relationer och lärande. Anne-Marie Körling är kollega till mig i vidgat betydelse, så till vida att hon är lärare, fast inte på just den skola där jag själv arbetar. Anne-Marie blev lärare sent i livet, och både i texten och mellan raderna framgår det hur viktigt hon anser läraryrket är: – Jag var övertygad om att jag valde rätt. Läraren är ledaren i klassrummet och har en viktig roll i hela samhällsuppbyggnaden. Att ge barn ett skriftspråk, lära dem att räkna, vägleda dem in historiens eller biologins underbara värld. Det är ett privilegium – men också en ansvarsfull uppgift, säger Anne-Marie. Läs texten här!

Alla ser vi och upplever världen genom vår alldeles egna kameralins, åtminstone i metaforisk betydelse. För Jerzy Kowalski är detta en sanning även i en mycket konkret mening; Jurek, som han kallas, är nämligen fotograf. Till på köpet är han en hängiven lärare i fotografi. Jurek, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Det är förstås att ge eleverna möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper och uppfylla de mål som kursen står för. Min ambition är dessutom att detta ska ske så smärtfritt som möjligt för eleverna, även om det är oundvikligt att det ibland tar emot när man ska lära sig nya saker. Smärtan minskas dock för eleverna ifall anrättningen serveras på ett aptitligt sätt. Utöver detta vill jag gärna hjälpa dem att växa till att bli medvetna, kloka, solidariska, empatiska men även kritiska, ifrågasättande samhällsmedborgare. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? När jag ser på vilket sätt elevens självförtroende, inställning till lärande och skolan s...

Jonny Johansson s hjärna måste vara skruvad ihop på ett särskilt snillrikt sätt, tänker jag. För hur kan han annars lyckas med konsten att varje år få ihop schemat för en så pass stor skola som vår - där det förekommer ett nästan oändligt antal faktorer att ta hänsyn till - och ändå bibehålla sitt typiskt filbunkelugna uttryck i ansiktet? Jag vet inte; fast jag inser på samma gång att det väl i och för sig inte kan vara någon direkt nackdel för honom att ha undervisat i matte de senaste två decennierna.  Jonny, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan måste självklart vara att hjälpa elever att växa, att de må finna tillit till sin egen förmåga att lära sig.  I de fall då elever ändå inte når målen vill jag hjälpa dem att trots allt få tron på att ”här finns något fräckt och roligt – här kan jag komma tillbaka om tio år”. Ett icke godkänt betyg uttrycker inte att jag bedömer deras förmåga att lära sig utan bara att de inte uppnått målen just nu. ...

Christina Ahlsson är ännu en av dessa profilstarka lärare på vår skola. Alltid ansvarstagande, ofta slagfärdig (typ, Jessica Gedinish). Christina undervisar i svenska och engelska. Kicki, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? För mig är kärnan i uppdraget undervisning och elevmöten. Jag har i uppgift att lotsa elever mot diverse mål, och de vägarna är både spännande och olika. Det som jag tycker speciellt mycket om är att kärnan – undervisningen - undantagslöst är spännande, rolig och stimulerande att arbeta med för mig, även de dagar när kanske andra arbetsuppgifter är mindre lustfyllda. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Jag blir bedrövad när en elev befinner sig i en situation som gör att skolan inte kan prioriteras, eller att man inte orkar prioritera den. Jag kan också bli bedrövad då man har lågt ställda förväntningar på sig själv. När en elev lyckas vända motgång till framgång blir jag dock också extra glad. Är du optimist eller pessimist v...