Fortsätt till huvudinnehåll

Dagen efter dagen efter "PISA-chocken"

Så här dagarna efteråt går debattens vågor högt. Visserligen kom det ett dödsfall emellan nu, men sedan kommer helt säkert det offentliga samtalet angående skolan att fortsätta. Inte minst därför att det ju är val nästa år.

I dagens upplaga av Västerbottens-Kuriren tar Ola Nordebo, politisk chefredaktor, bladet från munnen: "Den som vill lära sig något måste vara beredd att slita arslet av sig". Alla - eller nej, inte riktigt alla, av debatten att döma - inser att problemet så som vi förstår det är komplext och mångfacetterat.

Nordebo ger förtjänstfullt inte heller sken av att vilja förenkla och trivialisera (på samma sätt som han inte heller tar politisk ställning i frågan om "vems felet är"). Men sedan kommer han ändå fram till följande, vilket jag gärna citerar:
Men ingen mirakelpedagogik, inga resurser, inga reformer i världen kan komma ifrån den bittra, men också frigörande, demokratiska, egentligen stimulerande sanningen: Den som vill lära sig något, vad som helst, måste vara beredd att slita arslet av sig.
Oavsett om det gäller ett ämne eller ett yrke eller ett instrument eller ett hantverk eller en konstform eller en idrott eller att ta hand om medmänniskor i en viss situation: Det finns ingen väg till kunskap, färdigheter och kompetens, att kunna något, att behärska något, som leder förbi hård ansträngning, tydliga prioriteringar och många uppoffringar under läroprocessen.
Det är alltid tufft att lära sig saker. Men ansträngningen är värd priset och demokratin, välståndet, jämlikheten och solidariteten kräver att vi förbereder varje generation på hur det är.
Det är av många skäl nödvändigt att skapa ett mer skonsamt och varsamt arbetsliv, som gör det möjligt för människor att arbeta längre, vidareutbilda sig och orka. Men en läroprocess, själva utbildningsfasen – om det så är akademiskt, praktiskt, konstnärligt, idrottsligt – är aldrig bara lustfylld, utan tragglig, slitsam och frustrerande. Allt tal om det enbart lustfyllda lärandet är ett bedrägeri, ett svek mot dem med svårast förutsättningar från början.
Med lusten och lärandet är det så här: Den djupaste glädjen, den mest bestående känslan av frihet, självförtroende, makt och mening, kommer av att faktiskt ha lärt sig något, att ha erövrat en färdighet, efter mödosamt jobb.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …