Birkebos bästa blogg

Idag har vi skrivning på sociolingvistik. Vi har ägnat några lektioner åt detta, och nu får eleverna i skrift reflektera över gruppspråk och på vilka sätt olika individers språk skiljer sig åt beroende på social bakgrund, ålder, utbildning, yrke, intressen. Detta är även sista chansen för dem att inom ramen för Svenska 1 skriva sitt livs uppsats. Om 12 dagar sätter jag betyg. I sitt resonemang får eleverna bland annat knyta an till ett utdrag ur romanen Ett öga rött av Jonas Hassan Khemiri. Berättarjaget Hamil som är 15 år uttrycker sig på typisk "invandrarsvenska" med i förhållande till rådande normen delvis avvikande vokabulär, grammatik och meningsbyggnad. Charmigt är det allt: Då händer det. En elev ställer en kontrollfråga och inser efter drygt en timmes skrivande att han hamnat delvis fel i sitt resonemang. Den metaforiska handduken är på god väg in i ringen: varför inte bara nöja sig med ett lite mindre bra betyg - nu när det ändå är fredag och solen skiner ...

Idag publicerar SvD min debattartikel på webben. Imorgon kommer det att finnas en hänvisning till den i papperstidningen. Bra med lite debatt! Läs HÄR .

För ett tag sedan fick mina elever i åk 3 i uppdrag att producera en podcast om språkhistoria. Instruktionen de fick var att programmet skulle vara cirka 10 minuter långt och innehålla något om:          språkträdet           grannspråk           påverkan från andra språk: grammatik och lånord           dialekter           spaning: svenska språket i framtiden? Med facit i hand konstaterar jag att samtliga som gjort uppgiften lyckats få till mycket intressanta program.   Ett av programmen som kanske ändå utmärkte sig lite extra var det som tre herrar - Albin Davidsson, Andrée Johansson och Viktor Henriksson - producerade. Utöver att visa prov på kunskaper om svenska språkhistorien kryddade de även sitt program med både humor och glädje.  Man kan tycka det vore lite synd att inte låta flera ta del av detta. På min konkreta förfrågan m...

Idag var all personal i vårt kommunala gymnasieförbund i Trollhättan/Vänersborg kallade till en föreläsning med kultursociologen Mats Trondman. Hans forskning syftar bland annat till att analysera och försöka kartlägga vår tids förändrade relationsgrammatik, och teoretiska resonemang blandas friskt med rena stå-upp-komiken, när han kommer i gång. Frågan är vad som leder till lärande utöver att läraren behöver vara duktig i sitt ämne och skicklig på att lära ut? Här finns givetvis mycket att säga, men helt klart är att själva förutsättningarna - den relationella infrastrukturen - behöver vara på plats. Ett annat ord för förutsättningar, betonar Trondman, är förresten ”predikament”, ett ord som passande nog även kan betyda ”pinsam händelse”. För pinsamt är vad det kan bli emellanåt när vi inte riktigt förstår vad som händer och vad som står på spel. Man har kort sagt inte tråkigt i denna sociologiprofessors sällskap, när han ideligen härmar och parafraserar utlåtanden och utbrott frå...

Den nyazeeländske skolforskaren John Hattie har som bekant tagit frågan om vad som leder till maximalt lärande till en ny nivå och har i sina metastudier intresserat sig för och sökt identifiera de faktorer som gynnar respektive missgynnar lärande. Resultaten har under en följd av år publicerats i ett gäng böcker och i sin roll som näst intill-guru har hans skrifter och tankar varit föremål för djupgående samtal och diskussioner på såväl pedagogiska institutioner och skolledarkonferenser som i parlament och kommunfullmäktigen: vilka undervisningsmetoder ger mest utdelning? Vad innebär det att vara en skicklig lärare? Hur definiera elevrollen? Och i förlängningen (det är här som parlament och kommunfullmäktigen varit engagerade): vilka konsekvenser får Hatties rön för hur vi ska fördela budgetpengarna? Hur stor är den optimala skolklassen? En diskussion som dyker upp lite nu och då är den om läxors värde. Under pågående jullovet har frågan debatterats i såväl riksradio som sociala me...

Idag träffade jag tre åk 3-elever från Estetiska programmet vid Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan  under lunchrasten för att samtala om motivation och ansvar (se  blogginlägget från igår ). Kiba Weichenhain , Lavin Eskandar och Elin Karlsson har siktet inställt på framtiden ("man vill ju komma in på högskolan"). De har därför också tydliga åsikter om hur skolan kan hjälpa dem uppnå sina mål, och som en del i detta framtidsprojekt spelar givetvis lärarna en stor och avgörande roll: somliga lärarattityder hissas medan andra dissas med besked, fastän nyanserat. Även det egna elevansvaret är föremål för reflektioner, och paralleller dras till hur det är inom idrottsvärlden. Slutligen behandlas frågan om deadlines vara eller icke vara. Lyssna här:

Många är de som vill göra gällande att klasstorleken inte spelar någon roll för elevernas lärande. John Hatties studie har använts som argument i den diskussionen, och senast häromdagen då OECD:s granskning av PISA-resultaten för Sveriges räkning redovisades och var föremål för utfrågning i riksdagen sades samma sak: länder med hög måluppfyllelse har inte satsat på mindre undervisningsgrupper. Alltid när jag hör detta undrar jag hur de har kommit fram till sådana slutsatser? Har de verkligen tagit elevernas förutsättningar med i beräkningen? I vilken utsträckning har de gjort distinktionen, som Anna Ekström gjorde i sitt anförande senast, mellan korrelation och kausalitet? Jag är nu inne på mitt trettonde år som yrkesverksam gymnasielärare och har under dessa år haft uppskattningsvis runt femtio olika klasser och tusen olika elever. Enligt min erfarenhet visar en del elever prov på god självständighet och har hyggliga förkunskaper då de kommer till gymnasiet. Andra, däremot, be...

För någon månad sedan öppnade jag dagens tidning och fick till min stora förvåning se ett stort reportage med en tidigare elev till mig, Lovisa Fasth. Det visade sig att Lovisa numera bor i New York där hon haft en massa spännande saker  för sig  sedan hon tog studenten 2005.  Jag blev väldigt glad över att läsa denna text - och det korta av det långa är att vi fick kontakt via Facebook. Hon är hemma i Trollhättan på jullov just nu, och idag var hon och hälsade på i två av mina klasser, en engelska 7:a samt ett drygt fyrtiotal estettreor.                                          Foto: Elin Karlsson Texten nedan är skriven av Nathalie Bergsander , en av de elever som vid två tillfällen fick lyssna till och prata med Lovisa: Den 8 januari 2014. Nytt år, ny termin. Idag var det dags att återigen styra stegen mot skolan efter lite drygt tre veckors väl...

Den svenska skolan befinner sig i kris. Detta är inget nytt. Däremot kan man säga att resultaten från den senaste PISA-undersökningen , vilka redovisades för fyra veckor sedan, gett upphov till ett - till och med för skolans del - ovanligt stort antal debattartiklar, reportage och samtal i såväl etablerade som sociala media. PISA var en pulsmätare som hette duga, och nu frågar sig alla samma sak: vad är problemet? Eller för att använda en annan metafor: var ligger hunden begraven? Personligen gör jag inga anspråk på att veta det. Antagligen finns det flera "hundar", tänker jag. Skolan – och lärande – är en tidlös och till synes inte allt för komplicerad företeelse. Inom fyra väggar möts en grupp människor, det ges vissa yttre förutsättningar (tid, rum, utrustning), och aktiviteterna bestäms av vissa etablerade överenskommelser (attityder, förhållningssätt, uppsatta mål). Sedan är det väl bara att låta allting rulla på? Ja, tydligen är det ändå inte riktigt så enkel...

Så här dagarna efteråt går debattens vågor högt. Visserligen kom det ett dödsfall emellan nu, men sedan kommer helt säkert det offentliga samtalet angående skolan att fortsätta. Inte minst därför att det ju är val nästa år. I dagens upplaga av Västerbottens-Kuriren tar Ola Nordebo, politisk chefredaktor, bladet från munnen: " Den som vill lära sig något måste vara beredd att slita arslet av sig " . Alla - eller nej, inte riktigt alla, av debatten att döma - inser att problemet så som vi förstår det är komplext och mångfacetterat. Nordebo ger förtjänstfullt inte heller sken av att vilja förenkla och trivialisera (på samma sätt som han inte heller tar politisk ställning i frågan om "vems felet är"). Men sedan kommer han ändå fram till följande, vilket jag gärna citerar: Men ingen mirakelpedagogik,  inga resurser, inga reformer i världen kan komma ifrån den bittra, men också frigörande, demokratiska, egentligen stimulerande sanningen: Den som vill lära sig någ...

Här ger jag en kort presentation av gratisprogrammet Jing. Med hjälp av Jing kan man producera små filmer, och allting går väldigt smidigt och fort. Kolla in här:  Kort film gjord med hjälp av Jing . ( Du ser  inte  filmen genom att klicka på bilden till vänster).  Vill du ladda ner programmet gör du det här .

Jag läser senaste numret av Språktidningen (augusti 2013) och tilltalas som vanligt av både formatet, innehållet och det språkliga tilltalet. Det är på drygt åttio sidor (A5-format), med bara få annonser, och spänner väldigt brett. Det finns allt ifrån intressanta reportage och intervjuer ( Göran Greider och Fredrik Lindström) till historiska djupdykningar ( historien om ”X” ) och frågelådor (Språkrådet) samt spaningar över språkliga upptäckter (vad betyder ”keffe”?). Med mera. En viktig artikel är den som följer upp ett av vårens stora samtalsämnen, nämligen det om den nya generationen studenter och deras påstådda bristande förkunskaper då de anländer till universitetet. Nio lärare och docenter vid Uppsala och Linköpings universitet gick i januari månad ut i en gemensam debattartikel och skrev av sig sin oro och frustration. Deras samlade erfarenhet, gjorde de gällande, visar att många studenter numera har svårt att ta till sig stora textsjok, inte förmår uttrycka sig akademiskt...

Jag kan förstå den förvåning som Ebba Lisberg-Jensen uttrycker i artikeln "Studenter på 13-årsnivå kräver nya arbetssätt" . Som fil. doktor i humanekologi, universitetslektor och programkoordinator vid Malmö högskola kände hon igen den känsla av vanmakt och djup oro som nio universitetslärare nyligen gav uttryck för i riksmedia gällande den sjunkande akademiska nivån hos många studenter. Varför stannar inte Sverige upp och bestämmer sig för tillsammans att ta tag i detta galopperande samhällsproblem, verkar hon undra? Historikerna kallade sitt debattinlägg "ett veritabelt nödrop" och skrev bland annat att "studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket". – När jag läste det tänkte jag att det skulle väcka starkare reaktioner än vad det hittills har blivit, säger Ebba L...

Det tar lite tid att göra en film som den nedan men det är skojigt att testa olika digitala verktyg. Tanken är ju också - framför allt! - att de timmar jag investerat i detta kommer att visa sig vara väl använd tid, både för eleverna och för mig själv.  På torsdag är det uppsatsskrivning för våra åk 2:or, men därtill kommer också alla andra uppsats- och skrivtillfällen. Säg gärna vad du tycker. Detta är ändå ingen utställningslokal utan en verkstad! OBS! Finns nu på Lektion.se

Skolan är till sin natur ett humanistiskt projekt. Ledorden i skolan är därför också: lärande, förkovring och personlig utveckling. I fokus är självklart eleverna. I filmen i inlägget Engagerad och engagerande på 2000-talet ställs företeelserna engagemang och underhållning mot varandra. Som synes kännetecknas de av och syftar till helt olika saker: Engagemang                                                Underhållning aktiv                                                               passiv...