Fortsätt till huvudinnehåll

Engagemang vs. underhållning

Skolan är till sin natur ett humanistiskt projekt. Ledorden i skolan är därför också: lärande, förkovring och personlig utveckling. I fokus är självklart eleverna.

I filmen i inlägget Engagerad och engagerande på 2000-talet ställs företeelserna engagemang och underhållning mot varandra. Som synes kännetecknas de av och syftar till helt olika saker:

Engagemang                                                Underhållning
aktiv                                                               passiv
lärande                                                          nöje                                                             
långsiktigt                                                      kortsiktigt                                                     
meningsfullt och tillämpbart                           irrelevant                                                       
lösa problem                                                  flykt                                                               
egen kreativitet                                              andras kreativitet                                           

Det finns ingen anledning att underskatta betydelsen av underhållning. Alla tycker vi om att roa oss emellanåt. Och självfallet kan underhållning ha även ett djupare syfte. De största komikerna kan få skrattet att fastna i halsen hos oss. Till exempel var ju Charlie Chaplin en lysande underhållare, men han var inte bara rolig (det fanns en anledning till att Hitler lär ha haft honom på sin dödslista).

Den viktigaste frågan är emellertid var fokus ligger. För några år sedan skrev Neil Postman den numera klassiska "Amusing Ourselves to Death" ("Vi underhåller oss till döds" på svenska). Enligt Postman är det signifikativt att ordet "amuse" - som kommer från grekiskan - ordagrant betyder "utan att tänka". Då boken kom ut var den en uppgörelse med vår samtida kultur där underhållning enligt Postman blivit ett självändamål. Titeln var menad att uttrycka vad detta i slutändan leder till.

Uppställningen ovan kan i min värld få tjäna som ett fäste för tanken: bara den undervisning som leder till engagemang leder också mot målet.

Kommentarer

  1. Härligt att du tar ställning, Henrik! Jag och Håkan (G Bengtsson) sitter här och läser din blobb, och förnöjs! Keep it up!

    /John

    SvaraRadera
  2. Härligt att du tar ställning, Henrik! Jag och Håkan (G Bengtsson) sitter här och läser din blobb, och förnöjs! Keep it up!

    /John

    SvaraRadera
  3. Hej John, kul att höra från dig. En ära att få besök av en gammal kollega - eller snarare: två gamla kollegor! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…