Fortsätt till huvudinnehåll

Varför säger de att klasstorleken inte spelar någon roll?

Många är de som vill göra gällande att klasstorleken inte spelar någon roll för elevernas lärande. John Hatties studie har använts som argument i den diskussionen, och senast häromdagen då OECD:s granskning av PISA-resultaten för Sveriges räkning redovisades och var föremål för utfrågning i riksdagen sades samma sak: länder med hög måluppfyllelse har inte satsat på mindre undervisningsgrupper.

Alltid när jag hör detta undrar jag hur de har kommit fram till sådana slutsatser? Har de verkligen tagit elevernas förutsättningar med i beräkningen? I vilken utsträckning har de gjort distinktionen, som Anna Ekström gjorde i sitt anförande senast, mellan korrelation och kausalitet?

Jag är nu inne på mitt trettonde år som yrkesverksam gymnasielärare och har under dessa år haft uppskattningsvis runt femtio olika klasser och tusen olika elever. Enligt min erfarenhet visar en del elever prov på god självständighet och har hyggliga förkunskaper då de kommer till gymnasiet. Andra, däremot, behöver av olika anledningar väldigt mycket mera personligt stöd av en lärare. Medan de förra kan utvecklas nästan oavsett hur skolan är organiserad, befinner sig de senare i en permanent riskzon att falla bort, då de aldrig riktigt fått lära sig att arbeta självständigt (och det framkom ju också i PISA-utfrågningen att det särskilda stödet sätts in väldigt sent i svenska skolor, medan detta inte är fallet i länder med hög måluppfyllelse).

Läs Jonas Vlachos granskning av påståendet att klasstorleken inte spelar någon roll. I sin artikel hänvisar han bland annat till forskning från Canada, Israel, USA och England. I kommentarsfältet strax under hans artikel förekommer följande meningsutbyte:


Läs mera:
I en rapport från 2012 skriver IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) att "Mindre klasser i skolan ger bättre resultat och högre lön".

Kommentarer

  1. Det här är ingen lätt fråga. Vi kör med mycket mentorskap och handledarskap i Sverige och då blir klasstorleken viktig. Är huvudrelationen till gruppen, arbetsron på plats och undervisningen av hög kvalitet kan en lärare ha stora grupper. Det jag tycker är konstigast i Sverige är att vi har de största grupperna längst ner i åldrarna. Det borde, tycker jag, vara tvärtom. Små grupper i början och större grupper när eleverna är äldre.

    SvaraRadera
  2. "Är huvudrelationen till gruppen, arbetsron på plats och undervisningen av hög kvalitet kan en lärare ha stora grupper", skriver du. Jo, det förutsätts ett flertal förutsättningar för att eleverna själva kan hantera en stor grupp. Som lärare kan jag ju enkelt föreläsa för en hel aula åt gången, men eleverna själva .... ja, där har vi den springande punkten.

    Enligt OECD utmärkte sig ju de svenska eleverna genom att inte se kopplingen mellan ansträngning och resultat på samma sätt som elever i högpresterande länder. Åter igen, hur självständiga är eleverna?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …