Många är de som vill göra gällande att klasstorleken inte spelar någon roll för elevernas lärande. John Hatties studie har använts som argument i den diskussionen, och senast häromdagen då OECD:s granskning av PISA-resultaten för Sveriges räkning redovisades och var föremål för utfrågning i riksdagen sades samma sak: länder med hög måluppfyllelse har inte satsat på mindre undervisningsgrupper.
Alltid när jag hör detta undrar jag hur de har kommit fram till sådana slutsatser? Har de verkligen tagit elevernas förutsättningar med i beräkningen? I vilken utsträckning har de gjort distinktionen, som Anna Ekström gjorde i sitt anförande senast, mellan korrelation och kausalitet?
Jag är nu inne på mitt trettonde år som yrkesverksam gymnasielärare och har under dessa år haft uppskattningsvis runt femtio olika klasser och tusen olika elever. Enligt min erfarenhet visar en del elever prov på god självständighet och har hyggliga förkunskaper då de kommer till gymnasiet. Andra, däremot, behöver av olika anledningar väldigt mycket mera personligt stöd av en lärare. Medan de förra kan utvecklas nästan oavsett hur skolan är organiserad, befinner sig de senare i en permanent riskzon att falla bort, då de aldrig riktigt fått lära sig att arbeta självständigt (och det framkom ju också i PISA-utfrågningen att det särskilda stödet sätts in väldigt sent i svenska skolor, medan detta inte är fallet i länder med hög måluppfyllelse).
Läs Jonas Vlachos granskning av påståendet att klasstorleken inte spelar någon roll. I sin artikel hänvisar han bland annat till forskning från Canada, Israel, USA och England. I kommentarsfältet strax under hans artikel förekommer följande meningsutbyte:
Läs mera:
I en rapport från 2012 skriver IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) att "Mindre klasser i skolan ger bättre resultat och högre lön".
I en rapport från 2012 skriver IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) att "Mindre klasser i skolan ger bättre resultat och högre lön".
Det här är ingen lätt fråga. Vi kör med mycket mentorskap och handledarskap i Sverige och då blir klasstorleken viktig. Är huvudrelationen till gruppen, arbetsron på plats och undervisningen av hög kvalitet kan en lärare ha stora grupper. Det jag tycker är konstigast i Sverige är att vi har de största grupperna längst ner i åldrarna. Det borde, tycker jag, vara tvärtom. Små grupper i början och större grupper när eleverna är äldre.
SvaraRadera"Är huvudrelationen till gruppen, arbetsron på plats och undervisningen av hög kvalitet kan en lärare ha stora grupper", skriver du. Jo, det förutsätts ett flertal förutsättningar för att eleverna själva kan hantera en stor grupp. Som lärare kan jag ju enkelt föreläsa för en hel aula åt gången, men eleverna själva .... ja, där har vi den springande punkten.
SvaraRaderaEnligt OECD utmärkte sig ju de svenska eleverna genom att inte se kopplingen mellan ansträngning och resultat på samma sätt som elever i högpresterande länder. Åter igen, hur självständiga är eleverna?