Fortsätt till huvudinnehåll

Lovisa Fasth om att pröva vingarna


För någon månad sedan öppnade jag dagens tidning och fick till min stora förvåning se ett stort reportage med en tidigare elev till mig, Lovisa Fasth. Det visade sig att Lovisa numera bor i New York där hon haft en massa spännande saker för sig sedan hon tog studenten 2005. 

Jag blev väldigt glad över att läsa denna text - och det korta av det långa är att vi fick kontakt via Facebook. Hon är hemma i Trollhättan på jullov just nu, och idag var hon och hälsade på i två av mina klasser, en engelska 7:a samt ett drygt fyrtiotal estettreor. 

                                        Foto: Elin Karlsson

Texten nedan är skriven av Nathalie Bergsander, en av de elever som vid två tillfällen fick lyssna till och prata med Lovisa:

Den 8 januari 2014. Nytt år, ny termin. Idag var det dags att återigen styra stegen mot skolan efter lite drygt tre veckors välbehövt jullov. Vad som skulle kunna ha blivit världens segaste dag (ni vet kanske själva hur det är när man vänder på dygnet under ledigheter och hur det sedan är omöjligt att vända tillbaka det när det väl är dags att komma tillbaka till verkligheten - vilket resulterar i ett antal fler gäspningar och tunga ögonlock) blev istället en mycket intressant och lärorik dag. Det var nämligen så att under både dagens engelska- och svenskalektion fick vi besök av Lovisa Fasth, en f.d elev på Magnus Åbergsgymnasiet som numera är bosatt på Upper East Side i det fantastiska Manhattan i USA, och som dagligen får uppleva sådant som en annan knappt ens kan drömma om att få göra.

Har ni någon gång fantiserat om att få lämna ert trygga näste här hemma och prova era vingar, låt oss säga - i ett annat land? Tanken har slagit mig så många gånger och om det blir som jag vill så lär jag troligen inte vara kvar i Sverige alltför länge efter att jag har studerat färdigt. Detsamma kände Lovisa när hon tog studenten för ett antal år sedan. Hon började sin resa som Au Pair i New Jersey och föll redan då för det närliggande New York, och har under årens lopp exempelvis praktiserat på en av de största PR byråerna i världen (Ogilvy Public Relations) samt fått prova på livet i tv-branschen som praktikant inom både produktions- och kostymavdelningen på the Rachael Ray Show som är en av de största amerikanska pratshowerna på dagtid. Listan på kändisar som besökt showen är lång.

Vi talade om människors olika nationaliteter länder emellan och många var nyfikna på vad för stora skillnader det är mellan USA och Sverige, samt bad om tips för att själva kunna ge sig ut på ett liknande äventyr. Amerikaner är väldigt duktiga på att nätverka och skaffa kontakter, det finns en märkbart tydligare hierarki mellan chefen och praktikanten på jobben jämfört med i Sverige där fikapauser oftast är att väntas och det finns inget så dumt som jantelagen i Amerika. Vi svenskar som är mästare på att inte riktigt tro på oss själva och våra förmågor kanske tänker att ”en obetydlig människa lik mig själv har ingen chans i den stora världen” men under dagen har Lovisa bevisat motsatsen. Bara man har viljan, drivkraften och en enorm kämpaglöd, så kan allt gå.

Säger tack till Lovisa för att hon ville komma och föreläsa för oss, jag tycker personligen det var riktigt kul att få höra din historia och det gav mig hopp om framtiden!

Läs även: Lovisas blogg

Kommentarer

  1. Så underbart och inspirerande. Både för dig och för eleverna. Mina fick tyvärr en seg start. Vi var alla trötta, klassrummet är nytt och utan all teknisk utrustning och mina papper och pärmar är litet huller om buller. Nya tag i morgon.

    SvaraRadera
  2. Win-win för samtliga parter. Skulle önska jag kunde komma på ngt liknande inför varje terminsstart. Och det borde ju gå, med tanke på hur många elever man haft genom åren. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …