Fortsätt till huvudinnehåll

Låt oss vända båten, Skolverket!

Jag har nu haft tid att närmare begrunda svaret som jag fick av Skolverket till mitt blogginlägg för en vecka sedan. Inte minst har jag även kunnat ta del av en del rapporter som utgivits av Skolverket självt samt Göteborgs universitet (Institutionen för pedagogik och didaktik) angående utformningen av de nationella proven.

Låt mig inledningsvis notera att jag i svaret jag fick av Skolverket tycker jag mig utläsa en vilja till att göra en distinktion mellan NP på de enklare respektive mer avancerade nivåerna (tänker då på deras omnämnande av begreppet "construct"). Här är jag helt med, och jag får erkänna att jag från början inte alls hade grundskolans lägre årskurser i åtanke då jag skrev. Jag är gymnasielärare och såg mina egna elever framför mig då tankarna tog form.

Ytterligare någon distinktion kan behövas göras. Tesen jag försöker driva är inte att hela NP ska göras digitalt (med även automatisk, maskinell bedömning och betygssättning, utan lärare inblandade). Det finns länder som delvis anammat sådana prov, men ett sådant tillvägagångssätt blir fortfarande bara tillförlitligt då provmomenten är av en enklare art. I synnerhet vid prövning av uppsatsskrivning och tal finns det inga datorer som kan ersätta en mänsklig bedömare. 

I en rapport från 2009 skriven av Hans Albinsson vid Institutionen för pedagogik och didaktik (Enheten för språk och litteratur) vid Göteborgs universitet kan man ta del av de tankar som ligger till grund för utformningen av vårt nuvarande NP i engelska, men även hur man tänker då det gäller den eventuella förnyelsen av detsamma.  Jag skulle vilja lyfta fram två citat som knyter an till den aktuella sakfrågan:
  1.  "För många, kanske framför allt unga människor idag, är datorn det naturliga instrumentet för kommunikation och P&P [papper och penna, min anteckn.] känns väsentligt mer främmande än tangentbord och skärm. […]  Att ha tillgång till hjälpmedel i datorn och online är en självklarhet för väldigt många. Om akademikers skrivförmåga skulle testas i ett prov, skulle många säkerligen uppleva att P&P innebar en orättvis nackdel (Chapelle & Douglas, 2006). Det ställs helt enkelt i dagens samhälle nya krav på kommunikativ kompetens och frågan måste ställas vilken metod som på bästa sätt återspeglar olika färdigheter och som stör minst när dessa skall bedömas." (s. 6).
  2.  "Rättstavningshjälp är en annan parameter som bör utredas. Är det kanske så att nästan allt som skrivs nu produceras i en ordbehandlare och att det till kompetenserna idag hör att kunna utnyttja rättstavning och datorbaserade lexikon?" (s. 12)
Vad som kvarstår är frågan om hur det ska gå till att säkerställa att allting går rätt till vid själva skrivtillfället (se mitt tidigare blogginlägg). Inte heller det kan emellertid vara ett oöverstigligt hinder. På Skolvärldens webbsajt publicerades häromdagen en debattartikel av Marcus Verboy-Ekstrand, gymnasielärare i religionskunskap och filosofi, där han tog upp just den praktiska aspekten av själva implementeringen:
"Mitt förslag är följande: Skapa en applikation som eleverna kan logga in på med en personlig kod oavsett vilket operativsystem deras dator har. Utforma applikationen så att eleven inte kan hämta material från andra källor medan eleven är inloggad.  Låt eleverna logga in, skriva sitt prov och klicka på “skicka in”. Elevernas texter samlas då omedelbart på en och samma plats. Läraren får omedelbart tillgång till texterna. Skolverket får omedelbart tillgång till elevernas texter och lärarens bedömningar när dessa väl är utförda. Eleverna kan i efterhand logga in och se sitt resultat. 
Det finns redan företag som arbetar med liknande lösningar. Det finns ingen anledning till varför inte Skolverket kan arbeta enligt samma princip. Detta system kan förslagsvis löpa parallellt med de traditionella pappersproven under en period då samtliga skolor i landet borde sträva efter att så snabbt som möjligt implementera en 1:1 lösning."
Förutsatt en sådan "applikation" även ger tillgång till hjälpmedel lik de jag efterlyst - rättstavningsprogram och ordlista - låter detta i mina öron helt rätt. Möjligen skulle man låta eleverna välja själva om de vill skriva på dator eller med hjälp av P & P? Somliga har ännu inte uppnått det måttet av datorvana då datorn utgör ett plus för dem, och målet är givetvis att de ska få prestera så väl som möjligt. Givetvis ska elever som föredrar papper och penna i så fall få ha tillgång till analoga ordböcker då de skriver.

Sammanfattningsvis kan jag alltså inte känna att svaret från Skolverket har bidragit till att jag ändrat uppfattning i sakfrågan. Olika länder gör och har gjort olika avvägningar då storskaliga prov utformats, och jag vill hävda att tiden är mogen för Sverige att i vissa avseenden tänka om. Detta borde som sagt inte egentligen vara särskilt svårt och kan inte heller vara förbundet med särskilt stora extrakostnader. Istället talar vi om att göra en korrigering i vår kunskapssyn - rent mentalt kanske för somliga jämförbart med att vända en atlantångare, men i praktiken mer i paritet med att vända en båt. 

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…