Fortsätt till huvudinnehåll

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för att lära sig ett yrke. En stor del i mitt arbete består i att bygga klassrum utanför skolan som liknar deras kommande arbetsplatser. Jag måste ha kundkontakter, projektera elevbyggen, agera inköpare, arbetsledare, pedagog samt skyddsombud. Dessutom måste jag samordna APL-platser. Det ingår med andra ord väldigt många saker i detta att bygga en studieplattform för eleverna.

Vad gör dig mest bedrövad som lärare?
I läraryrket träffar man många människor och man får en inblick i deras vardag. Vi bor i ett fantastiskt land där man har ovanligt bra förutsättningar att leva ett lyckligt och harmoniskt liv. Trots det är det många elever som inte har kraft att fokusera på skolan och vet man bakgrunden har man i många fall stor förståelse för det.

I undervisningssituationen finns det en hel del övrigt att önska. Skolans allt sämre ekonomi medför bland annat större elevgrupper vilket ibland minskar möjligheten att jobba kostnadseffektivt i undervisningen.Vi lärare ska vara på flera ställen samtidigt: dels på egna elevbyggen, dels vara ute och säkra upp samt utvärdera APL-platser. Arbetsmiljön för oss lärare, men framför allt för eleverna, håller inte acceptabel nivå om vi fortsätter så här. Till slut blir vi tvungna att bedriva kostsam och - som eleven uppfattar det - meningslös stationsutbildning inne på skolan. Här krävs kreativa tankar från alla oss som är berörda, så att vi inte urholkar vår verksamhet och hamnar på en allt för låg nivå. Vid studiebesök på byggskolor i Ungern och Slovenien har jag sett hur eleverna på skolor med dåliga resurser byggt modeller av glasspinnar, och där vill vi ju inte hamna.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige?
Det är väl klart att man måste vara optimist. Ibland kan det till och med vara bra att vara lite "naiv", inte minst när man läser den senaste PISA-rapporten. Det finns stora utmaningar där regeringen måste jobba långsiktigt och inte som nu med en massa quick fix. Sedan visar ju forskningen (John Hattie) entydigt att kvaliteten på lärarna mer än något annat avgör elevernas studieresultat. Vem kan motstå en sådan utmaning?



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…