Birkebos bästa blogg

Jag fick frågan av Elisabet Tegelberg, redaktör för Lingua , Språklärarnas riksförbunds tidning, om jag skulle kunna tänka mig att bidra med en artikel till nästa numret? 12000-15000 tecken (ca 2400-3000 ord)? Det var ju ett fint förtroende att få, och nu har jag äntligen börjat skriva. Titeln blir "5 Lessons From Bob Dylan". Det går givetvis inte för sig att släppa artikeln i förtid, och det kommer också att ta sin lilla tid att bli klar. Nedan följer dock ett utkast till inledningen samt uppslag till fyra av de fem dylanska lärdomarna, och då får vi se var vi hamnar till slut. Kallas väl work-in-progress. Den som läser Lingua får läsa resten, när väl det blir dags. --- I never was a Dylan-man. Yet, having received a copy of his autobiography, Chronicles (2004), as a birthday present I eventually decided to give it a try during Christmas. A friend of mine who is indeed a connoisseur with regard to everything that is dylanish, has been giving me hints over the years, ...

Problemformulering: Läraryrket är komplext och svårt. Inte minst ställer det höga krav på ledarskap. Detta gäller inom klassrummets väggar där såväl läraren själv som eleverna blir vinnare eller förlorare, beroende på hur väl läraren lyckas med sitt uppdrag att undervisa, inspirera, skapa förutsättningar för interaktivitet samt säkerställa studiero. Samtliga dessa komponenter är oumbärliga och utgör ömsesidigt varandras förutsättningar. Beroende på elevunderlaget får läraren anpassa sitt ledarskap så att maximalt lärande kan ske. Ytterligare komplexitet i utövandet av ledarskap tillkommer när arenan förflyttas till utanför klassrummets fyra väggar. Detta inträffar när läraren bestämmer sig för att lärandet kan optimeras ytterligare genom att göra studiebesök av olika slag. Sådana ansatser får givetvis förberedas noggrant, och eleverna ska ges de bästa förutsättningarna att förstå vad syftet är och hur de förväntas agera när de träder in på någon annans hemmaplan. Ändå kvarst...

Ungefär så länge har jag under några få veckor suttit och lyssnat på och samtalat med elever då de redovisat sina svenska eller engelska romaner: 1000 minuter. Vi sitter vanligtvis i grupper om fem till sju personer och varje enskild redovisning tar drygt tio minuter varav hälften utgörs av elevens förberedda presentation och andra hälften av mina frågor till boken och elevens läsning. Föga överraskande blir de flesta redovisningar bättre då de görs i samtalsform på detta vis jämfört med då de görs i skriftlig form. De blir även mer intressanta att ta del av. Inför sin tilldelade tid i gruppen tillsammans med mig har varje elev även fått göra fyra läsloggar som de lämnat in på vår digitala lärplattform. Redan där "tvingas" eleven begagna sig av en viss språklig begreppsapparat, och jag kommunicerar vissa förväntningar: det gäller att ta sig igenom hela romanen. Men alltså, 1000 minuters aktivt lyssnande och samtalande. Det är ändå ganska mycket, och kravet på att man som ...

Idag har vi skrivning på sociolingvistik. Vi har ägnat några lektioner åt detta, och nu får eleverna i skrift reflektera över gruppspråk och på vilka sätt olika individers språk skiljer sig åt beroende på social bakgrund, ålder, utbildning, yrke, intressen. Detta är även sista chansen för dem att inom ramen för Svenska 1 skriva sitt livs uppsats. Om 12 dagar sätter jag betyg. I sitt resonemang får eleverna bland annat knyta an till ett utdrag ur romanen Ett öga rött av Jonas Hassan Khemiri. Berättarjaget Hamil som är 15 år uttrycker sig på typisk "invandrarsvenska" med i förhållande till rådande normen delvis avvikande vokabulär, grammatik och meningsbyggnad. Charmigt är det allt: Då händer det. En elev ställer en kontrollfråga och inser efter drygt en timmes skrivande att han hamnat delvis fel i sitt resonemang. Den metaforiska handduken är på god väg in i ringen: varför inte bara nöja sig med ett lite mindre bra betyg - nu när det ändå är fredag och solen skiner ...

Det har varit näst intill hysteriskt ett bra tag nu. Vid kopieringsapparaten igår sade en kollega till mig, medan han gestikulerade med armarna, att nu är det bara att fälla ut vingarna och glida in lååångsamt mot målet: "Sedan förste maj är det så". Jag förstod inte om han var ironisk eller ej, men jag förutsatte att han var det. För min del är det inget glidande över huvud taget, och jag vet att många lärare känner sig så här just nu:  På samma gång finner jag anledning att glädjas. En del elever presterar helt fantastiskt så här de sista skälvande veckorna av skolåret. Två dagar i sträck har jag haft elever som hållit sitt livs argumenterande tal, och förra veckan hade jag elever som analyserade Alice Munros författarskap på en mycket hög nivå.  Det som i synnerhet sliter är dock alla texter som ska bedömas och betygssättas. Imorgon kl 12 ska åk 3:ornas betyg vara satta. Då återstår bara ettorna. Sedan: Mission accomplished, och då åker vårt arbetslag någ...

Jag läser en artikel i senaste numret av Skolvärlden: "Behövs det bildning?" , skriven av Sofia Stridsman. Det är en intressant text som lyfter fram behovet av att inte fullt ut anamma den till synes rådande utilitaristiska synen på utbildning. Vi frågar oss vilka exakta kunskaper och färdigheter som kommer att behövas i det som brukar kallas för framtiden - och inser på samma gång att detta är en näst intill omöjlig fråga att besvara (se tidigare blogginlägg ). Vi behöver en grundberedskap: bildning. Vi behöver enas om hållbara värderingar och förhållningssätt. Kamran Namdar, lektor i pedagogik vid Mälardalens högskola, har skrivit en avhandling med titeln "In Quest of the Globally Good Teacher". I en tid då det går att googla det mesta blir lärarens roll desto viktigare, menar han: Där jag arbetar uppmanas vi av vår rektor att se på våra elever i termer av "samhällsmedborgare, medarbetare och medmänniskor". I den visionen ryms både nyttoaspekten o...

Ett nytt läsår har börjat, och imorgon kommer eleverna. Jag känner mig lite överväldigad. Fastän jag jobbat som gymnasielärare 13 år och har hunnit bygga upp en ansenlig erfarenhetsbank finns det alltid ett moment av att på sätt och vis börja om på nytt varje år. Bildligt talat känner man sig som en ångbåt som legat i hamn; nu gäller det att få upp ångan igen och lägga ut. En tydlig riktning behöver stakas ut och nästan i strid med naturlagarna måste farten upp. Detta förutsätter i sin tur en enorm mental och praktisk mobilisering i termer av inventering och planering. Det finns ju så mycket man kan göra, och det är långt ifrån givet att det är en bra idé att göra likadant som man gjorde förra året. Hur ska jag börja kurserna, och i vilken omfattning ska jag samverka med andra undervisande lärare för just dessa elever? Lärobok– eller inte?  Just nu läser jag två böcker parallellt. Den ena är Dylan Williams bok Att följa lärande . Enligt William är det signifikativt för bra...

Det kan bli hur spännande som helst de kommande månaderna fram till 14 september. Idag gör Bo Jansson från Lärarnas Riksförbund ett utspel på GP:s debattsida då han målar upp en hotbild som heter duga. Länge har det från fackligt håll men även från andra håll lyfts fram det orimliga i att det ska kosta pengar att utbilda sig till och jobba som lärare (jämfört med om man exempelvis valt att börja jobba strax efter gymnasiet). Det syftas här till en persons livslön. Från ledande politiker brukar det heta att läraryrket är viktigt och att blablabla ...  Om det är någonting som tar skruv i debatten är det dock sådant som Jansson och LR bjuder på idag. En klassisk, megahotbild. Med en siffra som slår ut allt annat: Efter förra Pisa-mätningen försökte OECD, som ansvarar för mätningen, genom beräkningar visa på förhållandet mellan ett lands skolprestationer och ekonomisk tillväxt. Utgångspunkten för beräkningarna var att sätta ett ekonomiskt värde på förbättringar i Pisa-res...

Idag var det då PISA-utfrågning i riksdagen. Andreas Schleicher från OECD började med att föredraga resultaten från 2012 samt delgav analyser som gjorts. Efter honom var det bland annat Anna Ekström, generaldirektören för Skolverket, som intog talarstolen. Skolverkets sammanfattning ser ut så här:

Vi brukar säga att ingen människa är oersättlig, och att det är lika bra att inse det, så att man inte går runt och inbillar sig någonting. Ändå. Undrar. Jag. För kulturbärare går inte att enkelt ersätta. De som genom sin erfarenhet och sitt sätt att vara gör att alla andra blir lite bättre, lite vassare, lite tryggare. Lena Andersson är en av alla dessa 40-talister som inte enkelt låter sig ersättas när de slutar. Lena, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan i uppdraget handlar om att möta eleverna där de befinner sig och att få dem att engagera sig i sin egen kunskapsutveckling. Många elever behöver bli medvetna om sina styrkor, stärka sitt självförtroende för att kunna utvecklas under sin tid i gymnasiet. Detta kräver av mig som pedagog att jag står på en solid grund men alltid är beredd att förändra och utveckla mig själv och min undervisning. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Bedrövad blir jag aldrig, det tror jag inte är utvecklande v...

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare. Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?  Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem. Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid. Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggnin...

Oräkneliga gånger har jag suttit i den nedsläckta aulan och lyssnat till skolans skönsjungande estetelever då de bjudit på smakprover ur sin repertoar, det må vara i samband med luciafirande, jul- eller skolavslutning. Mitt ibland oss där i mörkret har det stått en gestalt, yvigt men ändock graciöst gestikulerande, lockande fram det bästa hos kören där framme i strålkastarljuset. Denna gestalt är Cecilia Hermansson , musiklärare och så kallad förstelärare på vår skola. Cecilia, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan i mitt uppdrag som lärare är elevernas lärande, att få vara en del i ungdomars utveckling till goda, kloka, kreativa och engagerade samhällsmedborgare.  Elevers lärande sker ju lite överallt, i klassrum, i korridorer, på utvecklingssamtal och på fritiden. Ibland kan det viktigaste vara att föra pedagogiska samtal med kollegor, för att förbättra möjligheterna till bra lärandesituationer för eleverna. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? ...

Idag tänkte jag hänvisa till en artikel i Dagens Nyheter där Anne-Marie Körling får utveckla några av sina tankar kring relationer och lärande. Anne-Marie Körling är kollega till mig i vidgat betydelse, så till vida att hon är lärare, fast inte på just den skola där jag själv arbetar. Anne-Marie blev lärare sent i livet, och både i texten och mellan raderna framgår det hur viktigt hon anser läraryrket är: – Jag var övertygad om att jag valde rätt. Läraren är ledaren i klassrummet och har en viktig roll i hela samhällsuppbyggnaden. Att ge barn ett skriftspråk, lära dem att räkna, vägleda dem in historiens eller biologins underbara värld. Det är ett privilegium – men också en ansvarsfull uppgift, säger Anne-Marie. Läs texten här!

Alla ser vi och upplever världen genom vår alldeles egna kameralins, åtminstone i metaforisk betydelse. För Jerzy Kowalski är detta en sanning även i en mycket konkret mening; Jurek, som han kallas, är nämligen fotograf. Till på köpet är han en hängiven lärare i fotografi. Jurek, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Det är förstås att ge eleverna möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper och uppfylla de mål som kursen står för. Min ambition är dessutom att detta ska ske så smärtfritt som möjligt för eleverna, även om det är oundvikligt att det ibland tar emot när man ska lära sig nya saker. Smärtan minskas dock för eleverna ifall anrättningen serveras på ett aptitligt sätt. Utöver detta vill jag gärna hjälpa dem att växa till att bli medvetna, kloka, solidariska, empatiska men även kritiska, ifrågasättande samhällsmedborgare. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? När jag ser på vilket sätt elevens självförtroende, inställning till lärande och skolan s...

Jonny Johansson s hjärna måste vara skruvad ihop på ett särskilt snillrikt sätt, tänker jag. För hur kan han annars lyckas med konsten att varje år få ihop schemat för en så pass stor skola som vår - där det förekommer ett nästan oändligt antal faktorer att ta hänsyn till - och ändå bibehålla sitt typiskt filbunkelugna uttryck i ansiktet? Jag vet inte; fast jag inser på samma gång att det väl i och för sig inte kan vara någon direkt nackdel för honom att ha undervisat i matte de senaste två decennierna.  Jonny, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan måste självklart vara att hjälpa elever att växa, att de må finna tillit till sin egen förmåga att lära sig.  I de fall då elever ändå inte når målen vill jag hjälpa dem att trots allt få tron på att ”här finns något fräckt och roligt – här kan jag komma tillbaka om tio år”. Ett icke godkänt betyg uttrycker inte att jag bedömer deras förmåga att lära sig utan bara att de inte uppnått målen just nu. ...

Christina Ahlsson är ännu en av dessa profilstarka lärare på vår skola. Alltid ansvarstagande, ofta slagfärdig (typ, Jessica Gedinish). Christina undervisar i svenska och engelska. Kicki, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? För mig är kärnan i uppdraget undervisning och elevmöten. Jag har i uppgift att lotsa elever mot diverse mål, och de vägarna är både spännande och olika. Det som jag tycker speciellt mycket om är att kärnan – undervisningen - undantagslöst är spännande, rolig och stimulerande att arbeta med för mig, även de dagar när kanske andra arbetsuppgifter är mindre lustfyllda. Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Jag blir bedrövad när en elev befinner sig i en situation som gör att skolan inte kan prioriteras, eller att man inte orkar prioritera den. Jag kan också bli bedrövad då man har lågt ställda förväntningar på sig själv. När en elev lyckas vända motgång till framgång blir jag dock också extra glad. Är du optimist eller pessimist v...

Daniel Jacobsson är en man som - med Strindbergs ord - "kan göra många konster". Han vet hur man smider en yxa, så att den blir tålig och vass, och han har även jobbat som svetsare. Senare i livet sadlade han om och utbildade sig till gymnasielärare i samhällskunskap och svenska. På så vis har han fått en unik inblick i flera olika världar, intellektuellt som känslomässigt. Daniel, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Kärnan är naturligtvis undervisningen. Hur denna bäst bedrivs kommer det och går trender om, ibland kopplat till forskning. En god grund för en lyckad interaktion lärare och elever emellan är att eleven känner sig trygg i gruppen och inför läraren. Det skall vara högt i tak och eleverna skall känna sig accepterade och respekterade. Jag försöker bygga upp en god relation till eleverna som bygger på förtroende. Jag tror att vi behöver ge elever mycket uppmuntran och beröm. Man kan dela upp läsåret i tre steg: steg ett där man bygger rela...

Denna gång är det Anna Lorentzon som "tänker till". Anna är en färgstark personlighet med stort driv som undervisar i svenska och franska. Anna går även i spetsen för att upprätta partnerskap mellan skolor i olika EU-länder (och numera övriga världen). Anna, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? Det allra viktigaste är själva undervisningen, tycker jag. Med undervisning menar jag ett ömsesidigt lärande i mötet med elever, i eller utanför skolan.  Vad gör dig mest bedrövad som lärare? Det som gör ont i hjärtat är när en elev inte vill eller orkar ta emot vad vi i skolan har att ge dem. Det kan gälla såväl undervisning som annat slags stöd. Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige? Jag tycker att jag är optimistisk i mitt sätt att vara, tänka och handla, och så även när det gäller skolans och läraryrkets framtid. Jag tror däremot att min lärarroll kommer att se annorlunda ut i framtiden, men det är ju...

Första kollegan som "tänker till" är Elisabet Gustafsson , en av specialpedagogerna vid Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan där jag arbetar. Elisabet är utan tvekan en av de mest energiska och positiva människor jag känner, till stort stöd inte bara för oändligt många elever utan även för oss lärare. Nedan följer hennes svar på mina tre frågor. Elisabet, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som specialpedagog? Det första jag kommer att tänka på är att utveckla undervisningen så att den skapar förutsättningar för att alla elever ska uppnå målen så som de uttrycks i kunskapskraven för respektive kurs. Att alla elever får en undervisning som de kan ta till sig, även om de har en funktionsnedsättning, och då inte bara genom kompensatoriska hjälpmedel, utan även genom det viktigaste av allt – genom en underordnad pedagogik (pedagogik som anpassas i undervisningsgruppen utifrån en elevs behov av särskilt stöd).  I och med den nya skollagen är tanken att alla skall ku...

I dagens webbupplaga av Lärarnas Nyheter kan man ta del av följande snillrika förslag till statlig intervention för att säkerställa att eventuella nya lärarstudenters lägsta akademiska nivå åtminstone är högre än apornas. Man tar sig för pannan. Det är väl ändå inte 1 april idag? Vad sägs om istället att ställa frågan: hur kan vi öka yrkets attraktionskraft, så att så många som möjligt vill komma in på lärarutbildningen? Lyckas de höge herrarna och de höga damerna hitta svaret på den frågan och - även! - går från tanke till handling behövs inga dumförslag likt detta. En ledtråd kan möjligen vara detta (hämtat från Skolvärldens webbupplaga idag ):