Fortsätt till huvudinnehåll

Sittandes på nålar, med olustkänslan i magen


Problemformulering:
Läraryrket är komplext och svårt. Inte minst ställer det höga krav på ledarskap. Detta gäller inom klassrummets väggar där såväl läraren själv som eleverna blir vinnare eller förlorare, beroende på hur väl läraren lyckas med sitt uppdrag att undervisa, inspirera, skapa förutsättningar för interaktivitet samt säkerställa studiero. Samtliga dessa komponenter är oumbärliga och utgör ömsesidigt varandras förutsättningar. Beroende på elevunderlaget får läraren anpassa sitt ledarskap så att maximalt lärande kan ske.

Ytterligare komplexitet i utövandet av ledarskap tillkommer när arenan förflyttas till utanför klassrummets fyra väggar. Detta inträffar när läraren bestämmer sig för att lärandet kan optimeras ytterligare genom att göra studiebesök av olika slag. Sådana ansatser får givetvis förberedas noggrant, och eleverna ska ges de bästa förutsättningarna att förstå vad syftet är och hur de förväntas agera när de träder in på någon annans hemmaplan. Ändå kvarstår faktum att läraren givetvis tar en risk genom att något släppa på kontrollen. Mycket kan vinnas, men det är inte självklart att så sker.

Scenario 1:
Ponera att läraren har bestämt att klassen ska få gå en guidad tur genom X stad. Guiden ställer upp och förbereder sitt material. Anpassning sker till målgruppen. Ändå är ju guiden givetvis inte bekant med elevgruppen ifråga och förväntas inte ha en fostrande roll under just dessa 45 minuter. Här är fokus på att presentera och berätta om ett intressant innehåll. Vad händer då när en eller flera elever under rundturen visar uppenbart ointresse, drar sig undan gruppen, pratar och skrattar med varandra om helt andra saker, kanske bemöter guidens pedagogiska frågor med ironiska kommentarer? Här får läraren givetvis intervenera, försöka att uppmuntra till fokus, kanske till och med ge en uppmaning till skärpning. Ändå är det ingen enkel situation att hantera, och läraren kan till och med få för sig under rundturen att detta i själva verket är pinsamt, ohanterbart, ett misslyckande. De flesta av eleverna sköter sig, fast ett fåtal kan förstöra för många. Det kan till och med hända att guiden avslutar turen genom att säga till klassen att det i detta fall inte går att tacka för visat intresse. Somliga elever har misskött sig och varit en skam för sig själva, sin lärare, sina kamrater och sin skola. Guiden är inte vresig utan enbart vuxet tydlig. En del av tonåringarna framför honom verkar enbart tycka han är vuxet töntig.

Scenario 2 - en annan elevgrupp:
I samråd med en kollega har läraren bestämt sig för att ta med sina elever till närmaste storstad. Buss hyrs in, studiebesök bokas, kvällsmat arrangeras, biljetter till teatern på kvällen köps. Besöket förbereds noga på lektionstid, ansatsen är seriös. Här ska teoretiska studier i klassrummet kombineras med fältstudier, avslappnat socialt umgänge och kulturkonsumtion.

Länge kan det gå bra. De myndiga eleverna visar mestadels upp sina fina sidor då de deltar i aktiviteterna under dagen. Mycket är lärorikt. Sist på eftermiddagen har läraren tillsammans med sin kollega planerat ett par timmars egentid åt eleverna, då de får ströva fritt på stan före kvällsmaten och teaterföreställningen. Solen skiner, och vem blir inte glad då?

Ändå kan det bli fel. Två timmars fritid sist på eftermiddagen en vanlig torsdag är mer än en del elever kan hantera. Där lärarna hade sett framför sig lite kravlöst fönstertittande och cafébesök är det andra som får för sig att det ska drickas öl. Och inte bara en öl, utan … ett gäng. Resultatet visar sig snart i teatersalongen. Pjäsen är inte alldeles publikfriande utan tvärtom ganska krävande med sin gestaltning av politiska och ideologiska tidsbilder och resonemang, i kombination med allusioner till klassiska giganter från litteraturens och scenkonstens värld. Skådespelarna gör vad de kan för att frammana magin, och de flesta besökare har betalat stora pengar för att vara där. På kultursidorna har föreställningen fått utmärkta recensioner, och i klassrummet har läraren gjort sitt för att bygga upp en förväntan.

Men ändå kan det alltså bli fel. Av 46 elever är en del tydligt berusade. De växelvis somnar, sätter upp fötterna på stolen framför, fnittrar och småskrattar, pillrar med sina mobiltelefoner eller håret hos kamraten som sitter framför och som inte alls är road av detta). Trots att det inte är första gången som dessa elever är på teatern, verkar en del ha för sig att detta är skolbio? Ändå kan inte läraren gripa in där han sitter i mörkret, annat än genom att lågmält försöka påkalla somligas uppmärksamhet, göra uppmanande och varnande tecken. Fast rummet är verkligen inte klassrummet hemma, här råder en överenskommelse teaterbesökarna emellan. Eller: här borde råda en överenskommelse samtliga teaterbesökare emellan. Sittandes delvis på nålar, med känslan av olust i magen, får läraren anledning att allvarligt fundera över sin yrkesroll och sitt yrkesval.

Efter första akten kan man tänka sig att en av de övriga besökarna riktar sig till läraren och frågar om detta är hans elever? Efter ett jakande svar: ”Håll då ordning på dina xxx elever!”. Samma – fastän vänligare – besked från en av dörrvakterna: ”Går det att få ordning på dina elever?”. Nu får läraren ägna pausen åt att ha skaffa sig en överblick, identifiera vilka de mest stökiga elementen varit samt ta kontakt och ha allvarliga samtal. Klarlägganden görs, ultimatum ställs utifrån rubrikerna Oacceptabelt!, Sitta kvar i foajén under andra akten eller följa med in och vara helt tyst?

Slutsats:
Hemma igen får läraren anledning att åter igen reflektera över dylika studiebesök. Vad är poängen? Visst kan det finnas lärdomar att hämta ur detta för samtliga inblandade. Och visst kunde läraren också notera att majoriteten skötte sig väl; somliga av kamraterna tog öppet avstånd från alla dumheterna, försökte till och med tala busarna till rätta. Och - med avseende till scenario 2 - under andra akten gick det ju förhållandevis bra. Men olustkänslan när det pågår, känslan av näst intill maktlöshet samt skam på elevernas vägnar är nästan outhärdlig. Återstår för läraren ifråga att träffa sina övriga kolleger, ventilera frågan samt försöka agera konstruktivt och framåtriktat. Utfallet är inte givet, och många lärare väljer, kloka av skada, att inte arrangera dylika studiebesök åt sina elever. Kostnaden är för hög, tycker de, och vem kan klandra dem?

Något helt tredje:
Allting är dock inte i moll. Exempelvis denna version av Hava nagila som nog är en av de coolare versionerna jag hört hittills:






Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…