Fortsätt till huvudinnehåll

"En kollega tänker till" (3)

Daniel Jacobsson är en man som - med Strindbergs ord - "kan göra många konster". Han vet hur man smider en yxa, så att den blir tålig och vass, och han har även jobbat som svetsare. Senare i livet sadlade han om och utbildade sig till gymnasielärare i samhällskunskap och svenska. På så vis har han fått en unik inblick i flera olika världar, intellektuellt som känslomässigt.


Daniel, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?
Kärnan är naturligtvis undervisningen. Hur denna bäst bedrivs kommer det och går trender om, ibland kopplat till forskning. En god grund för en lyckad interaktion lärare och elever emellan är att eleven känner sig trygg i gruppen och inför läraren. Det skall vara högt i tak och eleverna skall känna sig accepterade och respekterade. Jag försöker bygga upp en god relation till eleverna som bygger på förtroende. Jag tror att vi behöver ge elever mycket uppmuntran och beröm.

Man kan dela upp läsåret i tre steg: steg ett där man bygger relationen; under steg två börjar lärandeprocessen med kursens innehåll; steg tre utmynnar i någon form av utvärdering som till exempel i form av nationellt prov. Det är viktigt att arbeta elevcentrerat, att möta varje individ på deras nivå även om det betyder att sänka undervisningen till högstadienivå i början av terminen för att sedan avancera till de centrala kunskapskraven. Här kommer också en konkretisering av kunskapskraven att integreras i kursen vilket kan innebära en stor del av arbetet, under en begränsad period. 

Att förmedla kunskap är kärnan och det ska vara roligt att lära sig. För mig är det därför viktigt att ständigt uppdatera mig om vad senaste forskning säger. Jag som lärare ska vara entusiasmerande över mina ämnen vilket smittar av sig på eleverna. Lärarens roll är att skapa förutsättningar för lärande genom en god studiemiljö. Att vara bestämd och tydligt ange vad som förväntas av eleven och samtidigt lyhörd ingår i uppdraget. Som samhällslärare försöker jag att ge eleverna en demokratisk fostran eller snarare åskådning genom att ta demokratin på allvar genom att tydligt understryka att alla är lika mycket värda samt genom att vara en förebild när det gäller moral och etik.

Vad gör dig mest bedrövad som lärare?
Många utomstående som inte har någon erfarenhet av dagens skola eller undervisning har ofta åsikter om hur skolan ska utformas. Jag tycker att den svenska skolan ofta får ett medialt oförtjänt dåligt rykte. Något som gör mig bedrövad är att de kommunala skolorna tvingas konkurrera med fristående skolor på olika villkor, villkor som ger friskolorna fördelar. På min arbetsplats har vi en hög kvalité på undervisningen och min bild är att den kommunala skolan generellt håller en hög standard.  

Är du optimist eller pessimist vad gäller läraryrkets och skolans framtid i Sverige?
Jag tror att läraryrket går mot en ny guldålder och självklart är jag en stor optimist när det gäller läraryrkets framtid i Sverige! I framtiden kommer fler lärare att behövas med tanke på växande elevskaror. När det börjar bli ont om lärare tror jag att statusen på yrket kommer att höjas, enligt de klassiska ekonomiska teorierna. Trots allt är lärare ett av Sveriges tio drömyrken redan idag.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…