Fortsätt till huvudinnehåll

"En kollega tänker till" (11)

Vi brukar säga att ingen människa är oersättlig, och att det är lika bra att inse det, så att man inte går runt och inbillar sig någonting.

Ändå. Undrar. Jag.

För kulturbärare går inte att enkelt ersätta. De som genom sin erfarenhet och sitt sätt att vara gör att alla andra blir lite bättre, lite vassare, lite tryggare. Lena Andersson är en av alla dessa 40-talister som inte enkelt låter sig ersättas när de slutar.


Lena Andersson
Lena, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?
Kärnan i uppdraget handlar om att möta eleverna där de befinner sig och att få dem att engagera sig i sin egen kunskapsutveckling. Många elever behöver bli medvetna om sina styrkor, stärka sitt självförtroende för att kunna utvecklas under sin tid i gymnasiet. Detta kräver av mig som pedagog att jag står på en solid grund men alltid är beredd att förändra och utveckla mig själv och min undervisning.

Vad gör dig mest bedrövad som lärare?
Bedrövad blir jag aldrig, det tror jag inte är utvecklande vare sig för mig eller för mina elever. Vi måste inse två saker - vi vill göra allt – och att detta är ett omöjligt uppdrag. När vi misslyckas, finns det ingen anledning att förtvivla utan ta ett steg åt sidan, betrakta problemet från en annan synvinkel och ändra strategi, helt enkelt använda vår pedagogiska kompetens. Att elever sedan lever under förhållanden som vi inte önskar någon, kräver mer av oss, men återigen - det gäller att möta eleven där den befinner sig.

Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige?
Det handlar inte om optimism eller pessimism i förhållande till vårt uppdrag. Jag tänker gärna på en annan optimist, Candide, i Voltaires upplysningsroman. ”Låt oss odla vår trädgård”, Candides slutreplik efter alla vedermödor, är vad det hela handlar om, att aldrig ge upp, att alltid vara beredd på uppdykande problem som kräver vår yrkesskicklighet. Helt enkelt det utmanande och kreativa i läraruppdraget.


Nota bene:
Tidigare inlägg i serien "En kollega tänker till" finns här: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.
Serien avslutas härmed.

                                                                                                                                         -

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…