Vi brukar säga att ingen människa är oersättlig, och att det
är lika bra att inse det, så att man inte går runt och inbillar sig någonting.
Ändå. Undrar. Jag.
Lena, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare?
Kärnan i uppdraget handlar om att möta eleverna där de
befinner sig och att få dem att engagera sig i sin egen kunskapsutveckling. Många
elever behöver bli medvetna om sina styrkor, stärka sitt självförtroende för
att kunna utvecklas under sin tid i gymnasiet. Detta kräver av mig som pedagog
att jag står på en solid grund men alltid är beredd att förändra och utveckla
mig själv och min undervisning.
Vad gör dig mest bedrövad som lärare?
Bedrövad blir jag aldrig, det tror jag inte är utvecklande
vare sig för mig eller för mina elever. Vi måste inse två saker - vi vill göra allt – och att detta är ett
omöjligt uppdrag. När vi misslyckas, finns det ingen anledning att förtvivla
utan ta ett steg åt sidan, betrakta problemet från en annan synvinkel och ändra
strategi, helt enkelt använda vår pedagogiska kompetens. Att elever sedan lever
under förhållanden som vi inte önskar någon, kräver mer av oss, men återigen -
det gäller att möta eleven där den befinner sig.
Är du optimist eller pessimist vad gäller skolans och läraryrkets framtid i Sverige?
Det handlar inte om optimism eller pessimism i
förhållande till vårt uppdrag. Jag tänker gärna på en annan optimist, Candide,
i Voltaires upplysningsroman. ”Låt oss odla vår trädgård”, Candides slutreplik
efter alla vedermödor, är vad det hela handlar om, att aldrig ge upp, att
alltid vara beredd på uppdykande problem som kräver vår yrkesskicklighet. Helt
enkelt det utmanande och kreativa i läraruppdraget.
Nota bene:
Tidigare inlägg i serien "En kollega tänker till" finns här: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.
Serien avslutas härmed.
Nota bene:
Tidigare inlägg i serien "En kollega tänker till" finns här: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.
Serien avslutas härmed.
-
Kommentarer
Skicka en kommentar