Fortsätt till huvudinnehåll

5 Lessons From Bob Dylan


Jag fick frågan av Elisabet Tegelberg, redaktör för Lingua, Språklärarnas riksförbunds tidning, om jag skulle kunna tänka mig att bidra med en artikel till nästa numret? 12000-15000 tecken (ca 2400-3000 ord)? Det var ju ett fint förtroende att få, och nu har jag äntligen börjat skriva. Titeln blir "5 Lessons From Bob Dylan". Det går givetvis inte för sig att släppa artikeln i förtid, och det kommer också att ta sin lilla tid att bli klar. Nedan följer dock ett utkast till inledningen samt uppslag till fyra av de fem dylanska lärdomarna, och då får vi se var vi hamnar till slut. Kallas väl work-in-progress. Den som läser Lingua får läsa resten, när väl det blir dags.

---

I never was a Dylan-man. Yet, having received a copy of his autobiography, Chronicles (2004), as a birthday present I eventually decided to give it a try during Christmas. A friend of mine who is indeed a connoisseur with regard to everything that is dylanish, has been giving me hints over the years, throwing in quotes in conversations, off-handedly mentioning a rare album he purchased the other day. Still, it never really made an impact on me. Time is limited, the amount of books and artists not so. However, when it was announced that Bob Dylan was to receive the Nobel Prize in literature my senses were seriously awakened – I am, after all, an English teacher. When moreover one of my students in year 3 recently revealed he has a playlist on Spotify with Dylan´s songs that is a mile long, while knowingly and confidently assuring me I would love the lyrics, given its richness of metaphorical language, I was beginning to get the message. Previous years (but far from every year, to be honest!) I have been giving a number of laureates a fair chance, among these Modiano what with his gloomy, rather endless and not so happy stories from Paris, and Tranströmer, with his short, yet extremely elaborated verse on the essence of life - now, I decided, I was going to be equally open to this year´s champion. Perhaps there could indeed be a new world waiting for me there? The metaphor thing tickled my curiosity.

Having now read Chronicles I am not surprised to learn that Dylan might well have embarked on a teacher´s career, had he not become an artist. Teachers come in many shapes and colours, and Dylan most likely would have proved to be a fine one. On top of that, I now believe we who are in the teaching profession can in fact learn a lot from his legacy. 

In this article. I will point out five things I believe we as teachers can learn from him. Assuming no position nor learnedness with regard to his musical production over the years, I will not be delving into deep interpretations of what Bob Dylan might really be saying. There will be no looking for hidden messages or psychoanalytical insights. Instead my reading will be at a rather basic level, taking his words at face value, allowing him to be as iconic as he is while not ascribing to him a role he never wished for, that of a Messiah. I suggest we just listen to him, trying to learn what may be learnt. 

So - for all it is worth - five lessons from Bob Dylan:
Och sedan följer fem avsnitt bland vilka dessa förmodligen kommer att utgöra två av dem:
  1. Humility – expressing admiration for and learning from - as well as cooperating with - others
  2. Crisis – a pathway to something new
  3. ?
  4. ?
  5. ?
UPPDATERING
Artikeln är färdigskriven och inlämnad till redaktören. Det blev "Three Lessons From Bob Dylan". 15500 tecken. Första underrubriken blev "Teaching as performing art". Vilka de övriga blev kommer att uppenbaras om någon månad.






Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…