Fortsätt till huvudinnehåll

1000 minuter

Ungefär så länge har jag under några få veckor suttit och lyssnat på och samtalat med elever då de redovisat sina svenska eller engelska romaner: 1000 minuter. Vi sitter vanligtvis i grupper om fem till sju personer och varje enskild redovisning tar drygt tio minuter varav hälften utgörs av elevens förberedda presentation och andra hälften av mina frågor till boken och elevens läsning. Föga överraskande blir de flesta redovisningar bättre då de görs i samtalsform på detta vis jämfört med då de görs i skriftlig form. De blir även mer intressanta att ta del av.

Inför sin tilldelade tid i gruppen tillsammans med mig har varje elev även fått göra fyra läsloggar som de lämnat in på vår digitala lärplattform. Redan där "tvingas" eleven begagna sig av en viss språklig begreppsapparat, och jag kommunicerar vissa förväntningar: det gäller att ta sig igenom hela romanen.

Men alltså, 1000 minuters aktivt lyssnande och samtalande. Det är ändå ganska mycket, och kravet på att man som lärare verkligen är mentalt närvarande alla dessa minuter förstärks av att det ju inte heller "bara" handlar om att lyssna - som någon sorts slö terapiform - utan även om att göra en rättvis bedömning av varje redovisning. Hur nyanserad var elevens analys av språket, miljön, karaktärerna, temat? Hur självständiga och rimliga var de egna reflektionerna? I engelskan prövas också själva språket, alltså hur idiomatiskt är elevens eget språk, hur varierad är vokabulären, och hur är det med uttalet och tydligheten? För att hjälpa mig själv att verkligen ta fasta på vad som sägs spelar jag in varje samtal på min mobiltelefon, och jag tar även anteckningar. Dessa återkommer jag sedan till när jag ska sätta betyg.



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…